Medan de två manliga tränarna jag berättade om igår inte bara var väldigt kända utan även visade prov på rejält dåligt omdöme/ uppförande så har jag två exempel på 2 kvinnliga diton som inte var fullt så ”drastiska” i sina ageranden men icke desto mindre var deras sätt inte trevligt eller bra om ni frågar mig.
Den ena tränaren tror jag i efterhand hade en stor bristande social kompetens, sin tränar-roll till trots.
Ingenting kunde liksom beröra henne och det enda som togs upp före och efter lektionen var ”här och nu”. Hon frågade aldrig om man hade tävlat eller om man planerade ATT tävla och hade man dristat sig till att berätta om någon rid/ tävlingsframgång man hade rönt är jag säker på att hon hade svarat med ett korthugget ”kul….nu kan du rida ut på långsidan och göra en öppna”. Noll respons liksom.
Och egentligen är det inget fel i detta heller; man är där för att träna och inte för ett ”kafferep” men jag föredrar absolut liiiite mer intresse för mig och min häst som ekipage faktiskt. Framför allt om man har tränat för personen i flera år som i mitt fall.
På tal om denna tränare kan jag exemplifiera hennes stil med följande minne:
Detta var före head-setens tid och en gång under en träning hörde jag inte vad hon sa så jag ropade ”va?” från andra delen av ridhuset.
Detta ”va” upprörde henne tydligen så att hon var tvungen att säga till mig att det lät…..jag minns inte ordet hon använde men typ ”trashigt”.
”Du ska säga FÖRLÅT MEN JAG HÖRDE INTE VAD DU SA” minns jag däremot ordagrant att hon också sa!
Jag bara skakade på huvudet INOMBORDS men bad typ om ursäkt.
Ja jisses……
Den sista tränaren jag tänkte berätta om vad gäller dåliga tränare var en kvinna som anförtrodde en av sina elever att vissa andra av hennes elever var PAUSFÅGLAR! Alltså elever som man inte behövde engagera sig så mycket i (underförstått: för de skulle ändå aldrig komma någon vart). Att bara säga en sådan sak tycker jag är skrämmande! Men att ta emot elevernas pengar gick tydligen bra.
Vilken tur man haft med bra tränare själv!
Ja, det har faktiskt också jag haft och varit nöjd under nästan hela min ridkarriär.
Det är viktigt att hitta tränare som har samma tänk som en själv.
Mina funderingar kring tränare handlar inte bara om de är ”bra” eller dåliga. Givetvis har det funnits de som inte alls har bidragit med någonting positivt.
Men i ett par fall har det varit en tränare som jag verkligen tycker är fantastisk på alla vis. Jag har absolut inget negativt att säga, tvärtom. Men just då har jag behövt någonting ”annat ” och haft turen att så småningom hitta det också.
Ibland handlar det om att hitta rätt tränare vid rätt tillfälle.
Hvorfor og hvordan får sånne trenere sånn makt og status? Og hvorfor blir det så vanskelig å si i fra? Har selv hørt om og sett på treninger det det skrikes, brøles, piskes – det verste jeg har hørt om
er en kjent sprangtrener som knakk et kosteskaft da han slo en hest som vegret å hoppe – men det mest påfallende er at ingen sier noe.,, har selv dårlig samvittighet den dag i dag etter å ha ridd for en trener som skrek at jeg skulle røske i bitter, sparke til med sporen og slå med pisken – hun ble mer og mer frustrert over mine manglande reaksjoner på hennes instruktioner-ä og jeg red aldri for henne igjen. Jeg borde sagt i fra men tok den feige utvei og bare unnvek situajonen. Kanskje vi burde bli bedre på å si i fra og ikke minst støtte de som sier i fra.
Jag tror att det dels kan handla om att man inte finner sig i den ”akuta situationen” utan inser allt möjligt först i efterhand och framför allt FEGHET/ rädsla.
Jag har själv varit för feg för att ingripa när jag var yngre. Idag hoppas jag att jag hade agerat annorlunda.
Men folk är enligt min erfarenhet generellt väldigt konflikträdda.
Så jäkla nonchalant och respektlöst att kalla elever för pausfåglar. Tyvärr är det nog så en del tränare tänker men att dessutom säga set högt. Just att snacka skit om sina elever till andra elever är en röd flagga för mig. Känns så oproffsigt och man kan ju fundera över vad tränaren säger om en själv till andra.
Instämmer helt.
Hade en stallägare för länge sedan som också snackade jättemycket skit om sina inackorderingar till mig (och säkert andra). Minns bla ett jättegulligt par som hjälpte till massor på hur många vis som helst och som blev baktalade. De trodde de var världens kompisar med stallägaren….
Jag tänkte som du; ”undrar vad hen säger om mig till de andra om hen kan snacka så mycket skit TILL mig om andra”.