Jag kunde inte instämma i bilden ovan mer! Exakt så känner jag!
Efter en lååååång, tråkig vinter där jag varit livrädd för vrickningar, fläkskador, kolik, tappskor och fan och hans moster så står jag med en halt häst den bästa tiden på året. Tack för det!
Fast om jag ändå ska försöka hitta något positivt i detta elände så är det just nu så att min utebana är ökentorr och inget regn är i sikte på minst en vecka. Så utan att stå och vattna banan med slang i timmar hade den varit för dammig och lite lös.
Och där jag vanligtvis tränar för Nina pågår ett takbyte i 6 veckor så ridhuset får inte användas utan vi hade fått rida i deras lilla ridhus eller på utebanan som inte har bra underlag enligt mig.
Och vägen till skogen är stenhård och stenig pga utlagd makadam.
Dessutom finns det knappt några tävlingar och de som finns misstänker jag kommer att bestå av en handfull startande varav det alltid finns något överkvalificerat ekipage som man på förhand vet kommer att vinna klassen (bittra och sura Birgitta har talat).
Men klart som f..n att jag hade skitit i allt ovan bara hästen var ohalt vilket han tyvärr inte är (kollade på lina i morse).
