Jag använder bloggen delvis som en dagbok och när jag nu går tillbaka för att räkna på och läsa om när min förra häst Vicke fick en allvarlig hovledsvrickning som han återhämtade sig till 100% ifrån trots dålig prognos för 10 år sedan inser jag att jag hade förträngt hur lång tid det tog innan jag kunde börja rida honom som vanligt!
4,5 månader!!!!!
Och under tiden var jag på flera veterinärbesök, gjorde en MR och skrittade, skrittade och skrittade lite till.
Ja herregud vad jag skrittade!
Men uppenbarligen överlevde vi båda denna hemska tid och det ska förhoppningsvis Frank och jag också göra!
Och även om x veckor/ månader kan kännas som en evighet så faller man till slut in i någon vardagslunk och tiden löper på.
Det var samma sak när mitt sto Décima blev buköppnad och skulle skritta i 8 veckor och när Kreon stod i en sjukhage (storlek som en box) i 6 veckor pga en sårskada. För djävla tråkigt….ursäkta…men…det går.
Det känns absolut som en evighet när man blickar framåt.
Men när man är i det och tar bara en dag i taget är det lättare.
Hade en häst som fick en senskada och det tog ett halvår innan hon var återställd. Det var segt då. Men nu har jag nästan glömt det.
Exakt!
Åh vicke!
Håller tummarna för Er !!
Ja, det känns länge. Vet hur det känns. Masse fick bl.a. 2 senskador, som han återhämtade sig från trots ganska hög ålder. Då fick man gå och gå och gå….. jaaa länge, och sedan skritta… osv. Men bra blev han.❤❤
Bara kämpa på och hålla sig själv o djuret vid gott mod!
Håller ALLA tummarna! Tycker så synd om dig vet precis känslan, uppgivenhet.
För häst är det en bra tid att chilla på. Sämre för oss människor som gärna rider nu. Men men. Hoppas på god läkning.