Här fördriver vi numera ca 40 minuter varje morgon; gåendes på grusvägen och ibland in i skogen.
Frenchie och jag har inga problem med att hålla hastighetsbegränsningen medan Molly trycker på gasen ibland 🙂 .
Ska jag vara ärlig så kräks jag av leda (observera ordvitsen) men det går inte längre att skritta på min nu mycket istadiga häst.
Han vill INTE lämna stallplanen om jag sitter på medan det går helt problemfritt att leda honom.
Jag är rätt så säker på att hans istadighet har kommit tillbaka DELVIS för att han vet vart jag vill ta honom; ut bland en massa insekter som han, trots spray, är väldigt störd av. Sedan har han ju en inneboende olydnad som kan triggas och denna situation är en sådan för honom. Jag är inte direkt förvånad men kan inte heller ta en fight just nu eftersom det som tar honom ur istadigheten (att rygga kortare eller längre sträckor) inte är tillrådligt nu när han ska läka.
Sedan ÄR det nog bättre för min egen hälsa att promenera (=få lite motion) än att sitta på (noll kaloriförbränning för mig) men det är såååå…ursäkta…djävla tråkigt. Och även jag hatar mygg!
Nog om detta trista!
Jag har i alla fall gjort lite vettigt även idag och började med att måla två väggar i Frenchies box eftersom han hade skrapat upp några mindre märken i färgen när han har legat ner och rest sig mot väggen.
Jag anser ju att det är bättre (enklare, snabbare) att fixa till sådant smått hellre än att vänta i något år tills hela väggen är full av märken men man ser ju olika på det här med vad man står ut med att se och inte.
Detta blev eftermiddagens lilla projekt; att klippa ner grenar som är i vägen när jag klipper gräset med åkgräsklipparen. Jag har nästan krockat med en del bladverk, rivit mig ibland och hukat mig som en fällkniv andra gånger så även detta kändes meningsfullt att göra.
Hela Ryhus omges av en massa träd och buskar och allt friskt växer hela tiden så det är ett ständigt pågående arbete att inte låta växtligheten ta över okontrollerat.
