Jag har varit en mycket aktiv medlem på ett hästforum på nätet i över 20 år (!!!) och myntade där ett uttryck som fastnade hos många.
Jag kallade min dåvarande häst Décima för HANDVÄSKA och menade med det ”en häst som man bara kan ta under armen och gå var som helst med”, dvs hon var mycket snäll och lätthanterlig.
Jag hade både en handväska i hennes föregångare Heron och har haft några efter henne; Archie och Vicke (Kreon och Frenchie not so much….) men nu tror jag att det är dags att mynta ett nytt uttryck, tyvärr:
PAPPERSHÄST!
Och med en pappershäst menar jag ”en klen häst som blir halt av minsta lilla”.
Efter Frenchies senaste/ nuvarande skada börjar jag nämligen undra om han är gjord av papper eller vad?
Ska en häst tex inte tåla att galoppera i full fart i en enstaka minut i hagen utan att bli halt? Det har han ju bevisligen blivit vid 2 olika tillfällen och varför han har fått sin nuvarande skada har jag ingen aning om mer än att han är mer överbeskyddad än många.
Hur f..n skulle han överleva i en flock med x hästar som dagligen tog sig x galopper hit och dit?
Han är ju extremt lugn till 99% och det är nog en jäkla tur även om det tydligen inte räcker.
Men pappershäst it is….tyvärr!
Min ena raskatt är en väldigt klen typ, jag antar att risken finns att det blir så när det avlas på utseende eller andra egenskaper (ridbarhet osv för hästar) snarare än ”starkast överlever”? Hästar är ju också ganska sköra djur, tyvärr… Så kanske är det snarare tur när man råkar hitta en som aldrig är halt eller sjuk? Klen tröst i vilket fall förstås. Hoppas det går åt rätt håll med fina Frenchie!
Nu bara spekulerar jag men kanske är det så att Frenchie inte fick stärka sig tillräckligt som föl / unghäst, född i Tyskland som han är. De tyska hästarna är inte precis kända för att få mycket hagtid…..
Ja det där med att gå i hage mkt som föl och unghäst är ju viktigt, det vet vi. Och gärna inte bara i platta hagar utan ett plus om de är kuperade och innehåller stock och sten.
Min första egna häst stod inne mkt som unghäst på box. När jag köpte henne som 2.5 åring gick hon ute dagligen i några timmar. Inte hela dagen, på 80 talet talade man inte om att de skulle vara ute så mkt och länge som man gör nu. Hon var aldrig halt. Mer än vid sårskador och det skaffade hon sig ofta tyvärr.
Mitt fbl jag har nu reds in som 1.5 åring och matchades för Svenskt Derby. Förmodligen var han inte ute jättemycket som föl och unghäst. Född i februari dessutom.
Peppar peppar verkar han vara tålig och gissa om jag hade ont i magen när jag släppte honom i vår sommarhage med just stock och sten och kuperad. De sprang som galningar och jag vågade knappt titta. Men det gick bra. Lyckades inte ens tappa en sko.
Min förra fbl valack fick jag ta bort endast 6 år gammal pga artros i en bakkota. Han hade också varit galopphäst. Så jag tänker att det är olika individer. Kan ha fötts upp under ungefär samma förhållanden men vissa är känsliga och andra tåligare.
Jag håller tummarna att fina Frenchie kryar på sig snart!