Jag känner mig ibland ganska cynisk (eller är jag snarare realist?) och då är det så skönt att bli motbevisad och inse att det tex fortfarande finns ärliga människor.
Första dagen i Marbella glömde jag min guldklocka vid våra solstolar och upptäckte det dessutom inte förrän flera timmar senare!
Jag vet att det låter hur slarvigt som helst och jag kan bara skylla på att jag aldrig brukar ha klockan på mig under sol-semestrar utan jag tar alltid av den direkt på hotellrummet och sätter på mig den igen när vi ska åka hem.
Denna gången glömde jag bort klockan tills jag skulle smörja in mig med solkräm och tja….så gick det som det gick.
Konstigt nog kände jag mig rätt säker på att klockan skulle lämnas tillbaka av upphittaren som jag tänkte nog kunde vara någon i den grupp om 5-6 amerikanska 60+ personer som låg i solstolarna bredvid våra.
Och om det var någon av dom eller inte vet jag ej men jag blev banne mig uppringd av receptionen ytterligare några timmar senare med beskedet att klockan var inlämnad!
Faktiskt var jag dessförinnan mer ledsen över klockans affektionsvärde än det materiella värdet även om jag gissar att en likvärdig klocka idag skulle kosta över 10.000.
Denna klocka är nämligen bokstavligen min guldklocka från min arbetsgivare som tack för 25 års tjänst för ca 10 år sedan!
Skönt att den kom till rätta!
Ja, trots bra hemförsäkring har jag svårt att tro att den hade gett särskilt mycket? Och klockan är runt 10 år gammal.
Trevligt med positiva överraskningar.
Härligt att du fick tillbaka klockan.