Innan corona slog det nästan aldrig fel; jag blev förkyld efter våra resor vilket inte förvånade mig jättemycket då man ju ofta trängs med många andra människor på en begränsad yta (läs: på flygplanet).
De senaste resorna har jag faktiskt klarat mig men nu var det dags igen trots att jag även ”post-corona” undviker att stå nära människor på offentliga platser.
Det började med halsont igår och nu är jag rätt så utslagen. Att jag var ute och gick med Frenchie i rejäl powerwalksfart igår hjälpt nog inte så idag har jag tagit det väldigt lugnt.
Jag lyckades t.o.m. skritta uppsuttet lite utan att han fick sina istadighetsryck men detta djur kräver att man tänker efter varje steg han tar (i alla fall utomhus) så det är inte bara att hoppa upp och rida iväg. Och inte efter många veckors vila. Tyvärr.
Igår sa väderleksprognosen att det skulle komma 32 (trettiotvå) millimeter regn här idag – gissa om jag är glad att det inte ens kom en tiondel. Hade ju bara fattats att jag skulle motionera Frenchie i hällande ösregn när jag känner mig så kass.
Bilden förställer mina nervissnade penséer som jag tänkte göra ett litet experiment med.
Jag läste om någon som lyckades få sina blommor att fröa av sig och där krukan nästa år var full av nya blommande penséer så det ska jag också se om jag kan få av att bara låta krukan stå så här ett längre tag.
Krya på dig.
Tack. Ska försöka vila bort detta så snabbt jag kan och inte göra som jag brukar; slita med allt möjligt.
Där jag har haft mina penséer kom det upp massor på marken varje år.
Det låter ju lovande (även om dovis-kräken lär äta upp dom).