Man säger ju ibland att ”delad glädje är dubbel glädje” och jag vill vända på det och säga att delad sorg är om inte exakt halverad så i alla fall lite lättare att bära om man får ventilera och beklaga sig.
Sedan ser allas behov kring detta olika ut, så är det ju.
Själv har jag en bloggläsare sedan +10 år som jag har delat mycket oro och vånda med.
Hennes förra häst hade x skador när jag ägde Vicke som fick sin sega hovledsvrickning och sedan dess har vi båda bytt hästar men tyvärr har även dessa varit skadade några gånger.
Vi har aldrig träffats på alla dessa år men vi försöker i skrift att stötta och tipsa varandra på alla möjliga vis och det senaste är att vi spelar in små korta filmer till varandra som vi skickar via Messenger.
Hon på sin särpräglade göteborgska och jag på min bräkande skånska *ASG*.
Sist jag skickade en film medan jag skrittade så blev bloggläsarens häst livrädd för ljudet av Frenchies hovar (hon tittade på den medan HON skrittade) så han for iväg!
Det tyckte jag var lite roligt…
Ni kanske tycker vi är dumma som glor/ filmar med våra telefoner medan vi rider och det får ni så klart tycka men det är inte poängen med inlägget utan att man får försöka hitta de ljuspunkter man kan och har även i tråkiga/ ledsamma tider.
För övrigt har jag många som stöttar mig på olika vis; detta var bara ett lite speciellt exempel jag ville dela med mig av.
Bilden: Vicke när han kom till Ryhus
Ett ord kan betyda så mycket
Ensam är inte stark.
Det är tillsammans vi är starka.
Sant