Härom dagen pratade jag och en god vän om det här med att vi människor ofta ”ser det vi vill se” (vilket inte alltid är verkligheten) och redan nästa dag funderade jag vidare på detta efter att ha studerat mina egna hästar.
Medan jag klippte gräset nära deras hagar såg jag att båda två stod tillsammans vid Bibbis grind och de ruskade irriterat på sig och betade inte.
Jag anade genast oråd och gick bort till dom och mycket riktigt; båda var bokstavligen omsvärmade av alla möjliga flygfän, bland annat 2-3 gigantiska flugor (typ som min tumme i storlek).
Jag gick och hämtade Ultrashielden, höll fast Bibbi som är mer misstänksam mot hantering utomhus och sprayade henne rejält och gick sedan över till Frenchie som stod som ett ljus fast han var lös och lät mig dränka in honom i medlet.
2 minuter senare var allt som vanligt dvs båda hästarna gick på var sitt håll och betade fullkomligt avslappnat och utan minsta ”svans-pisk”.
Detta fick mig att fundera över hur EN DEL hästar har det på sina beten där ägaren bara tittar till dom sporadiskt?
Många hästägare har ju en bild av att bete är något väldigt idylliskt på alla vis, hästen har obegränsad tillgång på frodigt gräs och njuter av friheten med sina artfränder.
Och så är det absolut många gånger men banne mig inte alltid!
Hur många hästar står inte, som mina gjorde, fullkomligt omringade av bitande insekter tex?
Får de alltid tillräckligt skydd mot dessa eller får de bara gilla läget?
Fattar alla som släpper sina hästar på bete att de måste ha koll och inte bara lämna hästen vind för våg och tro på en idyllisk inbillad bild av vad bete är (=gratis ”uppstallning” enligt vissas naiva uppfattning).
Jag såg ju bara hur Bibbi såg ut efter att hon kom till mig efter ”bete”!
Dels var hon så mager att jag undrar om hon hade betat på någon sönderbränd stäpp och dels var hennes ögon helt förstörda av insekter. Sedan är hon full av små ”ärr” över hela kroppen så hennes artfränder har verkligen inte alltid varit snälla mot henne ….
Nej, bete kan absolut vara fullkomligt underbart men det kräver ständig tillsyn och diverse anpassningar, det är i alla fall min bestämda åsikt.
Ja det här med bete är komplext. Jag har några hästar, ett sto med föl, SWB, om det nu betyder ngt i sammanhanget. Och så två fbl valacker. De två sistnämnda rids även på sommaren och den ena tävlar jag. De fick tre veckor på bete. För att jag ville att de skulle få leva ”hästliv ”. Jag behandlade dem med receptutskrivet medel mot knott mm. Och fodrade dem med kraftfoder en gång per dag. Tittade till dem morgon och kväll. De hade en gigantisk hage med både skog och ängar och en damm! Typ paradiset. Men de gick ner i vikt och fick komma in på stall igen efter tre veckor som sagt. Jag fick lite semester från fodring och mockning. Nu är de inne på natten och de är inne en stund på dagen om det är väldigt varmt eller om det ösregnar.
Stoet och fölet går ute dygnet runt. Även de är preparerade med medel mot knott och ohyra. De har en ligghall de går in i när det är mycket flugor som bits i farten. Där inne står de alltid när jag kommer och tittar till dem, om det är varmt och flugigt. Inte när det regnar. An ngn outgrundlig anledning. Stoet har än så länge hållit hullet, men jag ger kraftfoder en gång om dagen. Betet är naturbete.
Så sommaren är inte enkel att ha häst om nu någon trodde det.
Men sedan kanske vissa hästar är tåligare mot insekter? Kallblod och vissa ponnyraser?
Hur som älskar jag sommaren och hade önskat att den varade längre. Varför inte byta bort november mot en extra majmånad?
Nej, sommaren är absolut inte enkel och att hästar både faller ur eller blir smällfeta är inte ovanligt.
Jag är övertygad om att olika individer och raser klarar sig olika bra/ dåligt.
Jag hade också utan tvekan bytt ut vissa månader, helst april mot november eller december. Och helst april/ maj året runt!
När jag och min hästar flyttade till egen gård för en evighet sedan såg jag fram emot att få lov att ge dem så mycket hagvistelse som möjligt.
Jag hade fått veta av alla omkring mig att på sommaren älskar hästar att vara i hagen dygnet runt.
Det visade sig att så var det inte alls i fallet med mina hästar. Trots alla mina försök att skapa en så bra miljö som möjligt för dem (vindskydd, regnskydd, solskydd, insektsskydd…) så när det blev kväll stog de vid grinden och skrek. Släpp in oss!
Jag blev väldigt förbryllad och frågade mina vänner om råd. Vännerna sa, de vänjer sig, ta inte in dem.
Jag stog ut i en vecka, kände mig som värsta djurplågaren och fick inte sova en enda natt för hästarnas skrikande. Dessutom var de spända och stressade på dagarna.
Där efter tog jag mig en fundering. Jag har inte hästar för att plåga dem. Vill de vara inne på nätterna ska de få lov att vara det. Sedan den dagen fick de var i stallet varje natt. De kallade på mig på kvällarna när de tyckte att det var tid att gå in.
Många omkring mig ifrågasatte mitt beslut, men hästarna var glad och det är det viktigaste.
Känner verkligen igen det där!
Frenchie var van att vara ute till ca 15.00 när jag köpte honom.
Sommartid vill han in senast 19- Vicke var likadan.
Jag hade kanske lyckats lära honom att inte stå i en evighet vid grinden runt 18-19 (Bibbi är nästan ”värre” och vill absolut in) men det passar även mig bra att ”hålla kväll” då.
Man får se till vad som verkar göra ens egna hästar nöjda och köra på det om det verkar vettigt och genomförbart. Hade jag fått gå och ropa på mina hästar tex hade de absolut fått vara ute längre men de vill in och jag vill ta in dom- win-win. Vad andra tycker har jag lärt mig att strunta rätt mycket i.
Det gäller ju all form av utevistelse. Jag har mina utanför fönstret största delen av året, och när det gäller insekter så är det flest knott mellan 20-22 på kvällen (lugnast på natten) ungefär fram till midsommar. Sedan kommer juli och augusti med flugor, bromsar, blinningar. Då är det värst under dagtid. Men de flesta har ju i alla fall hästarna ute under dagtid. Vill man vara sjysst mot dem så går de ihop så att de kan vifta av varandra flugor och fä och gör en 2×2 meter plätt med sand eller lera så att de kan rulla sig och få naturligt skydd mot insekter. I nödfall funkar Amigos insektstäcke hyfsat också.
Ibland tänker jag att man har svårt att skilja på vad som är grundläggande behov för att hästen skall må bra (lång ättid, kompisar, att få röra på sig) och vad som är ”naturligt” för hästen där det senare även inkluderar slagsmål, ont om mat i perioder kanske, rovdjur…
Jag har ju tama möss. Deras grundläggande behov inkluderar att leva i grupp (för honor), material att bygga bo med, och balanserad kost. Men de lever definitivt inte ett naturligt liv för ett naturligt liv för dem vore att föda ungar nästan oavbrutet i några månader tills de blev uppätna av något annat djur.