Idag har Frenchie och jag varit på återbesök på ”vår” klinik, några dagar tidigare än planerat (vi skulle egentligen dit nästa måndag).
Som jag har berättat tidigare håller vi på med vår evighetsskritt på grusvägen kompletterat med några få minuters trav på samma väg.
Frenchie har travat jättefint och snällt och allt har känts bra tills i förrgår (måndag) då jag fick för mig att skritta och trava en liten stund i mitt ridhus.
Jag hade dessförinnan skrittar ute i 20 minuter och jag hann trava i ridhuset i kanske 30 sekunder i vänster varv och 5 sekunder i höger varv innan jag kände att Frenchie var halt i det sistnämnda varvet!
Efter att ha nästan kräkts av ledsnad och besvikelse (och förvåning) skickade jag meddelande till min veterinär direkt och hon erbjöd mig att titta på Frenchie redan idag.
Jag kunde redan igår se att han travade bättre på volt (och såg ohalt ut rakt fram) och när vi kom till kliniken var det dags för en överraskning; Frenchie såg fullständigt ohalt ut (även efter böjprov) på sitt skadade framben (vänster) men var en aning halt och hade puls på höger fram!
Jag och veterinären kan bara spekulera kring att han trampat snett eller trampat på en sten när jag travat på grusvägen (som jag när han frisk aldrig skulle trava på eftersom jag tycker den är för hård med inslag av småstenar) och eftersom han idag var så pass mycket bättre att jag inte såg någon hälta (men veterinären gjorde det) så blir han förhoppningsvis ohalt även på detta ben snart.
Jag ska filma honom hemma i helgen och skicka till veterinären så får vi se.
Hon var i alla fall mycket nöjd med det egentligen skadade benet och jag är så klart också mycket mindre orolig nu än när jag trodde att det var DET benet som spökade.
Men med djur kan man bara konstatera att inget förvånar en utan man får bara ta det som kommer i ens väg och försöka att inte bryta ihop under tiden.
To be continued……
Håller tummarna!!
Tack!
Tänker på dig.
Tack!