Jag kör ganska ofta förbi en hage där det går 5-10 hästar och där stora delar av hagen är helt översållad av stånds. Det ser ut som att man ”odlar stånds” typ.
Då övriga delar av hagen ser ut att bestå av ganska klent gräs och hästarna är ”många” kan jag inte låta bli att undra hur den/ de som har hagen tänker.
Nu ska det förvisso till tämligen enorma mängder stånds för att en häst ska bli förgiftad av växten men ändå….
Att jag själv försöker rycka bort alla plantor jag ser i mina hagar handlar långt mindre om att jag är rädd för förgiftning utan det är den enorma spridningen jag ser som det största hotet.
Jag tycker redan att det är väldigt ansträngande och tidsödande att rensa bort stånds och skulle det bli meterhöga buskage som på bilden tex….ja, jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort.
För det är det jag gissar har hänt i en del fall där stånds växer; att den som äger/ nyttjar marken helt enkelt har gett upp!
Och då måste följdfrågan bli; hur ska detta sluta?
Kommer stånds att fullständigt ta över i vissa delar av Sverige?
Jag ser den redan överallt på landsbygden, i vägrenar framför allt men även i hagar, på ängar och jag har t.o.m. hittat enstaka plantor i vår trädgård. Ingen rolig utveckling!
Besväras ni av stånds?
Tycker att stånds fullständigt exploderat i år.
Min känsla är också att spridningen är löpeldsartad och egentligen är det kanske inte så konstigt om folk inte bryr sig om att försöka utrota skiten tillräckligt?
Det som skrämmer mig, förutom att stånds finns i många hagar, är att det kan följa med när ensilage/ hö tas och torrt är det större risk att hästarna äter.
Inte alla hästägare som vet var deras foder är taget och jag har med egna ögon sett fält med stånds som skulle användas till djurfoder.
De som läser här regelbundet har förmodligen redan sett min avsky när det gäller stånds så jag tänker inte upprepa mig.
Men jag kan tala om att envishet (läs besatthet) lönar sig. Igår när jag gick min dagliga finkamning av markerna hittade jag inte en enda planta!!!
Vilken lycka. Lyckan blir säkert inte långlivad. Imorgon kommer jag troligen hitta nya. Att uppnå detta har givetvis kostat mig väldigt många timmar och kommer att fortsätta kosta mig timmar. Men just idag är jag glad!
Igenkänning på den!
Även jag har ”glada dagar” men sen ser man skiten igen!
Det är ett Sisyfos-arbete.
Jag tänkte på det nyss när jag gick och rensade; att innan man bestämmer sig för om det här med gård är något för en så kunde man komma hit och jobba halvdagar med mig (som jag faktiskt gör för det mesta) och sedan fatta sitt beslut 🙂 .
När jag flyttade till egen gård såg jag fram emot att få mer tid med hästarna eftersom jag inte behövde köra till dem.
Men så blev det egentligen inte. Jag hade inte tänkt på att väldigt mycket tid går åt till att underhålla själva gården och hagarna.
Ständigt är det saker som behöver fixas.
Jag har aldrig ångrat att jag flyttade ut på landet. Men som du säger bör man tänka igenom sitt beslut mer än en gång.
Det är inget för den som vill ligga i hängmattan.
Tro det eller ej men EN bidragande anledning till att jag ville flytta till gård var att jag VILLE ha mer att göra!
Jag är ju i den lite speciella situationen att jag jobbar 3-4 nätter i veckan och är ledig i övrigt = har mycket fritid och inga direkta andra intressen mer än hästarna. Och inga barn.
Och när jag stod uppstallad de sista åren hjälpte jag till ganska mycket i de stallen, frivilligt och oavlönat så då tänkte jag att jag säkert skulle orka och vilja göra det om vi hade en egen gård.
Än så länge känns det absolut värt allt arbete jag lägger ner och det syns också. Vår gård är, om jag får säga det själv, väldigt välskött och går inte att känna igen om man jämför med hur här såg ut när vi flyttade hit.
Och det är ju en annan sak som kan skilja: hur noga man är och var ens ”nivå” för hur man vill ha det ligger så att säga.
En del är helt ok med sådant jag aldrig hade stått ut med och då kan man också strunta i att hålla efter whatever (ogräs, målning osv) och då tar det ju mindre tid att bo på gård.
Men vill man hålla en viss välskött nivå så är det absolut inget för den som vill ligga i hängmattan, nej.
Det är ett evighetsarbete, vi rensar flera gånger i veckan och har dragit upp hundratals kilo.
Tråkigt om folk ger upp, för hur många hästar dör av odiagnosticerad kolik?? Eller leverskador.
Tänk på att själva alltid använda handskar när ni drar stånds, människor kan oxå bli förgiftade med leverskador som följd .
Ett problem som jag ser om man bor där det växer mycket stånds är om inte ALLA hjälps åt att försöka rensa bort eländet. Vet att en del stall som är grannar har detta bekymmer då tex det ena stallet rensar och det andra skiter i det = även stallet som rensar drabbas av stånds som sprider sig från de som ej rensar.
Ett annat problem är att plantorna kan bli gigantiska om man inte bekämpar dom aktivt.
Ser skillnad på en träda nära mig där plantorna är bokstavligen meterhöga och extremt ”fylliga” medan de jag har i mina hagar är små tunna stjälkar som är lätta att dra upp.
Eller hur… om man inte ”orkar” ta tag i allt på en gång – klipp iallafall av blomklasarna och kasta, så vinner man lite tid att senare dra upp de plantor som finns, men dessa kan iallafall inte föröka sig. Varje planta kan lätt fröa och bilda hundra nya Tröstlöst
Har hållit Sixtens hage i stort sett fri från stånds. Men då går jag också 3-4 ggr/ vecka och kollar och drar upp det som kommit. Känns som om det lönar sig. En del av ståndsplantorna är så stora och kraftiga att de är omöjliga att få upp helt.