Idag har min käre hovslagare Marcus varit här för att sko Frenchie och innan dess hann jag ”bygga” en ny hage åt Frenchie i en annan del av Ryhus.
Och det slog mig när jag en stund senare tittade till honom där att det ändå en himla tur att jag inte har honom uppstallad hos någon annan just nu.
Nu kan jag verkligen göra som JAG vill; bygga hagar där jag vill, anpassa dom efter var jag har Bibbi, ta in och ut Frenchie utifrån vädret (jag försöker ha honom ute som vanligt, dvs ca 7-19) osv.
Hade jag stått uppstallad hade jag fått anpassa mig efter stallkamrater och en stallägare som kanske varken hade ytor där man kan göra hagar eller ens…ärligt talat…någon lust….att ackommodera just kinkiga Birgitta och hennes bortklemade häst.
I ett stall jag hade häst hade vi rejäla sjukhagar men där hade Frenchie fått stå på grus i, som nu, sol och med surrande insekter = ingenstans att komma undan och ingenting att äta (vi fick inte lägga ut foder i hagarna i detta stallet).
Som jag skrev igår gäller det nu bara att min ögonsten fortsätter att respektera de klena eltrådarna utan ström och inte får för sig att rymma.
Har du aldrig ström i dina staket?
Nästan aldrig. Typ bara när andra passar hästarna ”just in case”.
De har ju gräs i hagarna och har aldrig försökt att ta sig ut eller in till varandra fast de skulle kunna göra det hur lätt som helst. Det var samma när jag hade ponnyn och Vicke.
Nu när jag bygger provisoriska hagar hade det nog inte gått att få strömmen att gå runt i dom av olika anledningar.