Jag läser ibland om hästägare som har enorma problem med att fånga sina hästar i hagen och det måste vara jättejobbigt tänker jag.
Frenchie kan enstaka gånger inte vilja att man tar in honom om han bara har varit ute i mindre än…säg 2 timmar…men har man något han kan stoppa i sitt gap brukar lusten att inte låta sig fångas rinna av honom så fort han ser maten 🙂 .
Och vid den normala tiden för intag så skulle han inte drömma om att krångla utan kommer tvärtom omedelbart om han inte redan står vid grinden och väntar.
Bibbi är ännu enklare; hon står redan och väntar vid intagstiden 9 gånger av 10 och skulle hon inte göra det så hinner jag inte ens ta in Frenchie (vilket tar bokstavligen 1 minut eftersom hans hage är 20 meter från boxen) förrän hon står i givakt vid grinden.
Och sedan kan man öppna grinden och låta den stå vidöppen utan att hon gör en ansats till att vilja gå ut förrän jag har lagt grimskaftet runt hennes hals och leder ut henne (hon har aldrig grimma på sig).
Jag blev lite extra varm om hjärtat igår för då var hon för ovanlighetens skull jätteupptagen med att beta vid intaget och hade dessutom ryggen vänd från stallet. Så hon såg inte när jag tog in Frenchie och hörde inte heller när jag ropade på henne i blåsten.
Men när jag kom närmare hennes hage och ropade igen!
Ja djävlar…hon hade kunnat starta i Prix d’Amerique fast hon aldrig har tävlat!
Hon kom i full travar-trav (bilden) och stod vid grinden på en nano-sekund! Bästa Bibbi ❤️!
