En del har genom åren hävdat att det finns människor som åker runt och provrider hästar som ett sätt att få rida gratis och inte alls för att de avser att köpa någon häst alls och det kan jag säga är fullkomligt främmande för mig.
Bortsett från det otroligt oförskämda att göra på detta viset så tycker jag inte ens att det är roligt att provrida.
Att sitta upp på en okänd häst som kanske inte är så stencool som ägaren påstått och att dessutom ibland känna sig nästan som en nybörjare. Vad är det för roligt med det?
Jag minns en provridning när jag letade häst innan jag hittade Frenchie.
Jag provred en häst som var runt 9 år eller nåt, den hade i alla fall tävlat MSV B minns jag.
Jag fick inte hästen att fatta galopp !?!? På fullt allvar!
Och just detta med galoppfattningar har jag faktiskt hört att andra också haft problem med; gissningsvis för att man fattar på lite olika vis med inner respektive ytter skänkel.
Jag provred nyligen en häst som också hade tävlat MSV B (i flera år) och den fick jag inte att gå på tygeln i annat än skritt 🙂 !
Enligt säljaren skulle man ”lirka med fingrarna” för att liksom få hästen att inte vara så stretig och rent ut sagt stenhård i munnen och det var säkert en teknikfråga men jag tackade snabbt för mig.
Man har olika preferenser och sätt att rida så klart.
Själv har jag alltid varit stolt över att andra kunnat rida mina hästar LÄTT.
Inget tjafsande med munnen tex utan tar man tyglarna och håller om hästen med benen aldrig så lite så söker sig mina hästars huvud neråt och inte uppåt skulle man kunna säga lite förenklat.
Och alla tränare som ridit både tex Vicke och Frenchie har kunnat rida dom för lätta hjälper och utan minsta hivande, dragande och bankande utan hästarna har varit ”på plats” från steg 1. Det gillar jag och strävar mot.
Så klart har inte alla rörelser utförts med perfektion och verkligen inte direkt men grundridningen i alla gångarterna har i alla fall fungerat.
Så egentligen borde jag inte tycka att provridningar är pinsamma för om hästen är korrekt riden så tycker i alla fall jag att just grundridningen ska fungera på en vuxen häst på medelsvår nivå. Dvs man ska lätt kunna rida hästen i form i alla gångarterna, både på fyrkant och volt.
En numera ”red flag” för mig är när man vill visa hästen på kandar.
Dels för att de två hästar jag provridit på träns de senaste åren men som på filmer visats på kandar varit som betong i munnen men också för att kandar numera känns som något som är ganska passé.
Jag är fullt medveten om att det finns en hel del som fortfarande använder denna betsling men det är inget för mig numera och jag skulle aldrig köpa en häst som fungerar markant bättre på kandar än träns.
Vad tycker ni? Har jag för höga krav?
Finns inget värre än hästar som är stenhårda i munnen. Var med om en provridning då ryttaren red med händerna brett isär och ”ställde igenom” hästen heeeela tiden. De hästarna går bort direkt, helt felridna. En lätt mjuk buren hand med mjuk kontakt annars är nått seriöst fel.
Jag var rätt nöjd när nästa häst jag provred kändes exakt som min egen.
Och min har vilat i 4 månader men det var ändå bara att ta tyglarna så kändes han precis som innan uppehållet (förvisso i trav under lättridning i 2 minuter men dock).
Så ska det vara, mjukt och fint. Våldsridning kan se olika ut men en stenhård mun är tecken på att nått är allvarligt fel.
Fattar inte heller. Även om hästen är snäll så kan det ju hända saker just för man inte känner varandra. En bekant som ändå är väldigt duktig flög av vid en provridning på grund av ett missförstånd mellan henne och hästen och skadade sig ganska allvarligt. Har kommit tillbaka men har ett stort ärr som minne. Samma missförstånd hade troligtvis inte hänt med en häst som hon ridit varje dag.
Att folk ramlar av vid provridning är tyvärr absolut inte unikt.
Därför sitter jag aldrig upp utan att ordinarie ryttare ridit först och ibland inte ens därefter.
En korrekt utbildad häst är ju likadan att rida oaktat bett. Det är ju bara att ryttaren måste vara duktigare för att hantera skarpt bett. Men i av någon mystisk ( eller alla okunniga som måste ha häst) anledning har detta försvunnit helt. Hästar som är stenhårda i fronten är det för att den protesterar – försvarar sig mot obehag. Det går ju inte att bända upp.
En häst jag provred några veckor innan jag köpte Frenchie visades på kandar på film men jag ville rida den på träns.
Det var som att sätta fast tyglarna i en vägg.
Dessutom blev visaren näst intill arg när jag ville provrida utan sporrar och sa typ ”då behöver du inte rida heller” (så jag satte på mig ett par sporrar).
Detta var i ett renommerat försäljningsstall och hästen kostade typ 400.000.
Kan man inte rida en sådan häst utan kandar och sporrar på en provridning dvs inte på tävling på hög nivå utan bara prova hur hästen känns är det inget för mig iaf.
Är man fortsatt intresserad kan man ju ta på sporrar osv men om hästen känns seg och trist utan sporrar så har den inte tillräcklig bjudning för min typ av ridning.
En del hästar kan ju vara lite kluriga innan man har hittat rätt knappar men det är kanske något jag mer skulle förvänta mig av en ridskolehäst eller liknande än en utbildad dressyrhäst för hundratusentals kronor. Hård och stum mun tycker jag låter rentav mystiskt på en välutbildad häst, då undrar man ju vad som har hänt i träningen med den egentligen. Jag tycker inte att du låter överdrivet kräsen, lite kräsen måste man ju nästan få vara när det rör sig om ett så viktigt köp.
Tar man skarpa hjälpmedel över en gräns stänger flyktdjur av. Därför kan man se hästar med brutna ben dra kärror trots att de inte borde ta ett steg.