Alltså detta är såååå jag!
Jag skojar om att jag inte har någon tidsuppfattning men det är tyvärr också helt sant.
Säger jag att något hände för 1 år sedan var det minst 3 år sedan osv.
Igår var jag och klippte mig och tänkte inför besöket ”ja, det är hög tid….det måste vara minst 3-4 månader sedan jag var hos frisören sist”. Ehhhh…..det var 7 månader sedan!
Känner ni igen er?
Jag känner igen mig så himla väl.
Dessutom får jag bara sämre tidsuppfattning för varje år som går.
Men det är inte bara tidsuppfattningen som blir sämre, mycket annat om inte sämre så blir det åtminstone annorlunda.
En sak som jag reflektera mycket över för närvarande är alla minnen som hoppar upp i min hjärna titt som tätt.
Det var inte på det viset när jag var yngre. Men nu kommer massor av oväntade minnen som jag inte har berört på evigheter om ens någonsin. De sträcker sig allt från tidig barndom till senare år.
Jag misstänker att det är det som de äldre menar när de säger att de ”vandrar längs minnenas alle”.
Oavsett, underligt och märkligt känns det.
Upplever du detta också?
Jo, det är nog så att jag minns tillbaka mer idag och det är nog naturligt ju äldre man blir. Om inte annat har man hunnit skapa fler minnen ju äldre man blir.
Och som ung tänker man kanske mest ”framåt”?
Andra saker jag notera/ njuter av mer nu är tex vädret och naturen.
Som ung reflekterade jag sällan över vädret och njöt inte alls på samma vis av naturens skönhet.
Jag håller med dig fullständigt.
Aldrig har naturen varit vackrare än nu. Ej heller har dofterna av blommor och vårregn varit intensivare.
Faktum är att trots krämpor njuter jag mer av livet nu än jag någonsin har gjort.
Det där känner jag igen ! Tycker alltid att allt hänt i närtid. Märker det framförallt nu när jag ska redovisa renoveringskostnader som jag nyligen haft på huset som jag har sålt. Köket är NYTT och är sedan 2001. Mm. Men tydligen har jag den typen av tankar kring det mesta som hänt – så till den milda grad att folk vet att det jag berättar om som ’nyss inträffat’ oftast är över 20 år sedan.
Har samma känsla kring min egen ålder. Jag är fortfarande ca 30 år gammal. Det har jag liksom alltid varit ?! Det är bara alla andra som är gamla tanter. Är 61.
Själv är jag ca 40 och säger ibland till min man att det är fullkomligt otänkbart att vi snart fyller 60 (vi är 58).
Japp så är det verkligen. Min senaste doktorand är född på 2000-talet, hur är det ens möjligt för då är man ju typ tio år i mitt huvud. Och i år har jag bott i Frankrike i nio år, det är ju jättelänge men jag tycker det känns som om jag nyss flyttade hit.