Igår var ”Skånes vackraste häst” (veterinärens skämtsamma kommentar eftersom hon vet att det är vad Birgitta 12 år tycker….) på återbesök.
Och vet ni….han travade banne mig för en miljon…i båda varven!!!!
I vänster har han gjort det hela tiden men som ni vet har han ju pendlat mellan att hoppa på tre ben i höger varv och visa varierande grad av hälta så detta var rent ut sagt fantastiskt bra och både jag och veterinären var/ är så glada!
Eftersom jag är mycket negativt lagd vad gäller vissa saker i livet så ropar jag definitivt inte hej på några vis utan hoppas att jag i bästa fall har köpt mig några månader eller kanske till och med ett år som jag kan rida på Frenchie. Jag har inga illusioner om att vi nu ska ”leva lyckliga i alla våra dagar” och tyvärr stödjer forskningen mina farhågor men å andra sidan vet vi alla hur livet med hästar är; ”han kan halka på ett löv och bli halt av det” som en god vän krasst uttryckte det.
Så jag får vara glad för varje dag och tro mig….det är jag också.
Jag kommer om inte annat förhoppningsvis att hinna spara ihop mer pengar till en ny vettig häst och ska också fortsätta att hålla ögonen öppna.
Planen nu är att under en månad öka det lilla arbetet vi ägnar oss just nu (fn ca 6-7 minuters trav om dagen) och att därefter (alltså efter en månad) kunna trava och galoppera 20 minuter om dagen. Går detta bra får vi göra en ny plan med veterinären.
Ja!!!! Hurra!!!
Jag har slutat kommentera här efter andras otrevligheter (och är inte ute efter att diskutera det), men går in och läser någon gång ibland, och idag var en sådan dag och känner att jag vill uttrycka mitt deltagande.
Jag är så ledsen för din skull, jag vet hur mycket pengar, tid, slit och jobb du lagt ner på den hästen. Och all kärlek. Jag är uppriktigt ledsen för din skull!!! Beundransvärt att/om du kommer orka hålla igång honom i ett år, eller vad det nu blir, med vetskap om slutet som finns, så strongt!
All världens styrkekramar, och jag är så ledsen för din skull. Jag vet vilka känslor och resurser i olika former du lagt ner på Frenchie. Så tråkigt. Bra att du tittar framåt, även om vi fattar att det är svårt och inget du egentligen vill. Men när du bryter ihop och tycker synd om dig själv, så ja, det ÄR synd om dig.
Jag beklagar.
Tack!
Och det är ju lite så det är….tyvärr!
Nu blandar jag mig i något som jag kanske inte har med att göra.
Men ditt svar är lite märkligt!Vatför beklagar du och påtalar det negativa slutet (enligt dig)? Det kan mycket väl sluta med att han blir en riktigt gammal häst. Men du vet kanske mer om diagnosen än vad Birgitta har delgett?
Detta är väl roligt för Birgitta och hästen?
Ett STORT GRATTIS!
Må hända att det går åt helvete om en månad eller inte.
Oavsett så passa på och var riktigt glad just nu.
Exakt!
Good news!
Åh vad bra, nu håller vi tummarna för att lille Frenchie fortsätter att vara fräsch. Förstår att detta varit kämpiga månader på alla sätt så hoppas att det är nu det vänder.
Håller verkligen tummarna att ni får mycket mer tid ihop! Vi är ju i liknande situation med dotterns ponny, som dessutom är 20 år. De njuter också så länge det varar.
Härligt!
Vad roligt! Gläds med dig! Nu hoppas vi det fortsätter att gå på rätt håll. Och även om forskning på denna typ av skada visar att hästarna ofta blir halta igen så behöver det inte vara så tänker jag. Nej försök se det positiva och gläds över din vackra häst. Han är verkligen fin!
Tack!
Det är bara att ta en dag i taget!
Mina krafter att oroa mig är ändå helt slut så nu ser jag bara framåt.
Så tråkigt att mellan raderna läsa att det är dålig prognos?? Men glädjande att Frenchie var OK idag!! Styrkekramar
Artros kan aldrig gå tillbaka, bara hållas i schack eller försämras men med tur och genomtänkt upplägg så kan man bli positivt överraskad.