Månadsarkiv: september 2024

Lördag- ”ridning”

Tja….det är måhända en definitionsfråga huruvida jag har ridit idag eller inte men jag har i alla fall skrittat i 40 minuter. I min sadel. På min häst.

Jag har aldrig haft ett så långt riduppehåll som nu- jag har inte travat och galopperat på snart 4 månader!

Mina lädergrejer började bokstavligen att mögla ner i husets källare (min sadelkammare) och frågan är hur mycket jag själv har möglat ihop ridmässigt?

För den trögfattade

Ibland blir man matt av IKEAs instruktionsanvisningar med trettioelva skruvar, bultar och jag vet inte vad. Ibland är det enklare 🙂 !

Vita ben

Om ni letade häst för köp; skulle ni ens reagera/ reflektera över om hästen hade 2-4 vita HEL-strumpor?

Alltså inte som tex Frenchie på bilden utan med som sagt vita ben upp till knäna/ hasorna?

Och OM ni skulle reagera skulle ni göra det positivt eller negativt dvs antingen tänka:

Wow vad snyggt! Ser ju ut som hästen har vita lindor 24/7 eller

Huuuu…..hej mugg!

Eller andra tankar? Eller inga tankar öht?

Skulle det t.o.m. få er att avstå från köp?

Jag

Jag: jag ska bara ta ett varv runt trädgården och se om det finns någon liten kvist att kapa.

Också jag: se bilden *ASG*

Och 546678998 proppfulla skottkärror senare finns det fortfarande ”små kvistar att kapa”…..

Påkörda hästar

Är det fler än jag som noterat att det skrivs rätt så frekvent om påkörda hästar – hästar som rymt ut ur sina hagar och dödats i trafiken så alltså inte den typen av olycka där någon ridit?

Har det blivit vanligare med denna typ av olyckor eller är det så enkelt att det bara skrivs mer om detta nu på sociala medier?

Om det skett en ökning tänker jag att det kan bero på många olika saker förutom ren ”otur” så att säga.

Kanske försöker hästägare ha sina hästar på bete så länge det bara går (eftersom tex höpriserna stigit de senare åren) fast det egentligen är helt nerbetat och hästarna försöker komma åt gräs utanför hagen?

Eller har man inte råd att laga halvtrasiga hagar?

Handlar det om okunskap hos dagens hästägare, dvs att man tex har för många hästar på för liten yta eller fel sammansättning av flocken?

Tja…jag bara spekulerar men det är oaktat skäl lika hemskt varje gång sådant här händer och för alla inblandade.

Var god LÄS!

En bloggläsare tyckte att jag själv skulle annonsera att jag söker häst för köp.

Och det har jag gjort.

För att försöka begränsa svaren lite så har jag försökt att snäva urvalet genom att tex skriva att jag förutom x andra kriterier söker en häst ”på 164-172 cm för provridning i Skåne”.

Och genast får jag 3 svar varav två säljare bor i Göteborg och en i Småland och där den ena hästen är 173 och den andra är 174 cm …. I’ll say no more….

Måndag- hanging in there

Nytt klinikbesök idag för stötvågsbehandling och koll och det ser faktiskt rätt mycket bättre ut.

Ingen böjprovsreaktion och bara någon markering här och där de första varven vid longering.

Så nu ska vi skritta i en vecka, trava 2-3 minuter i en vecka och 5 minuter vecka 3 innan nytt återbesök.

Jag har stängt av hjärnan helt och tänker inte på framtiden vad gäller Frenchie utan gör bara det veterinären tycker är bäst och ser tiden an.

Jag har aldrig haft ett så här långt riduppehåll (snart 4 månader) men det känns nästan som det lilla i sammanhanget nu.

Efter detta, trots allt bra besök, så träffade jag en god vän för lunch på Anitas i Börringe och det var både gott och trevligt.

Stannade till och köpte lite blommor på hemvägen!

Snabbväxt

För någon vecka sedan satte jag nya isbergssalladsfrön på vinst och förlust och så här såg det ut i lådan förra måndagen:

Igår, dvs mindre än en vecka senare såg det ut så här:

Så det kan nog snart bli lite sallad att knapra på misstänker jag!

Och bevisar vad sol, värme och vatten gör för odlingen även så här lite senare på säsongen.

Söndag- vänner

Idag har jag haft besök av 2 vänner som jag har känt i över 30 år, Petra och Ulrika.

Vår vänskap började när jag ofta hade med mig Petra som hästskötare på diverse tävlingar och träningar med Heron och vi var med om väldigt mycket roligt tillsammans.

I samma veva brukade Ulrika hjälpa mig och en kompis med den cafeteria vi drev på ridskolan där jag hade häst.

Vi träffas allt för sällan men har den där sortens vänskap att det kan gå hur lång tid mellan mötena som helst och det känns inte det minsta konstigt och vi har hur mycket som helst att prata om.

Sant

Stämmer verkligen utmärkt tycker jag.

Man behöver aldrig fundera över vad man ska göra med sina pengar, man är aldrig sysslolös och i alla fall jag är ofta om inte stressad så i alla fall ganska upptagen med att engagera hjärnan med allt möjligt hästrelaterat.