Falafel

Härom dagen blev jag plötsligt sugen på en falafel-rulle; något jag inte ätit på väldigt länge.

Kanske väcktes begäret efter att jag sträck-kollat på ”Tunna blåa linjen” som på gott och ont beskriver Malmö skrämmande spot on; i alla fall om ni frågar mig som socialsekreterare som arbetat på både Rosengård och kring Möllan i decennier.

Om köttbullar är Sveriges nationalrätt så är Falafeln Malmös i allmänhet och Rosengårds i synnerhet, det tycker jag.

Och på tal om falafel måste jag berätta om första gången jag åt detta.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig gällande smaken och hade den maximala oturen att just den första gången få ett oätligt exemplar!

Någon måste bokstavligen ha tappat ett saltkar i smeten för när jag fick min falafel var det som att tugga rent salt.

Jag visste som sagt inte HUR falafel skulle smaka men detta var så äckligt att det är ett under att jag vågade prova igen! Och vad var oddsen?!?!

Och om vi nu ska prata om osannolika odds så hände exakt samma sak första gången jag skulle koka snabbnudlar.

Inte heller då visste jag vad jag skulle förvänta mig och även här hände det osannolika; det fanns ingen kryddpåse bifogad och jag som aldrig hade ätit snabbnudlar reflekterade inte över detta utan tyckte bara att nudlarna smakade…tja ingenting egentligen!

Inte heller detta har hänt fler gånger, dvs att kryddpåsen inte bifogats så det har verkligen varit maximal otur!