I söndags var jag och Henrik inne på Börjes och jag noterade att de har börjat med säsongens morotsförsäljning.”Yes” tänkte jag innan jag såg priset; 109:- för en säck; då tänkte jag ”no”.
Jag överfölls plötsligt av snålhet för 109:- gånger x (läs: många) säckar per år blir en rätt stor summa som kan användas till något vettigare (förvisso beroende på vem man frågar- mig eller hästarna).
Men jag kände också ett mer principiellt ”enough is enough” för det var inte jättelänge sedan en säck kostade 79:-, sedan 89:- och nu alltså 20 spänn till.
Eftersom jag hade gott om ledig tid skrev jag t.o.m. ett litet inlägg på en Facebooksida om det höga priset och att jag ”vågade vägra morötter” och fick massor av svar på var folk köper det orangea godiset billigare. Tyvärr hjälpte inte detta mig för det blir liksom ologiskt att snåla på själva morötterna om jag ska köra 10 mil för att hämta dom billigare än på Börjes.
Men så plötsligt!
”Pling” på Birgittas Messenger och vad kunde jag läsa där?
En mångårig bekant som jag tidigare köpt både hagstolpar och hö av came through och erbjöd mig 25 kilo morötter för 50 spänn, dvs lång mindre än halva priset mot Börjes 20 (eller är det 18)-kilos säckar.
De bortklemade Frank och Bibbi skulle bara veta vad Birgitta 12 år som älskar att se djur äta gör för dom- som när jag körde förbi bekanten innan mitt arbetspass i måndags!
Nu väntar 50 kilo morötter på att inmundigas och det kommer säkert att klaras av lätt som en plätt.
Jag har aldrig begripit en del hästmänniskors försiktighet (snålhet?) med just morötter- först köper de en hel säck till sin häst, sedan ger de sagda djur 2 morötter om dagen och efter 3 veckor slänger de halva säcken för morötterna ”har inte gått åt utan blivit dåliga”!?!?
”Ös på för fan” säger jag- hästarna tåler det definitivt! Och blir glada ❤️!
I sådana lägen blir jag också snål. Jag tycker det är en dumförklaring mot mig när det är ockerpriser.
En av bönderna vi känner odlade tidigare morötter och då brukade vi få morötter av honom. Det var väldigt bra.
I gengäld hjäpte vi honom ibland.
Men en gång gick det lite överstyr.
Vi kom med vårt lilla släp och förväntade oss att få ca 100 kg morötter precis som vanligt. Men den här gången var det sonen på gården som skulle ge oss morötterna, vilket han inte hade gjort tidigare. Det hade alltid varit faren som gjort det förut.
Sonen var oerfaren och innan vi hann hindra honom hade han hällt i en hel traktorskopa med morötter. Vårt släp höll på att kollapsa under den enorma tyngden. Vi ville inte vara besvärliga och klaga så vi körde hem med det överfulla släpet. Däcken var så platta av tyngden att vi inte trodde att vi skulle klara oss hem, men det gick bra.
Efter det så blev det massor av morötter till alla på vår gård. Hästarna fick så mycket jag vågade ge dem utan att riskera att påverka deras magar. Det samma gällde våra kaniner. De vita kaninerna åt så mycket att öronen och tassarna blev orangea. De såg himla lustiga ut.
Även till oss människor blev det morötter varje dag.
När alla morötterna till slut, äntligen, var uppätna ville INGEN av oss (verken människor eller djur) se en morot på väldigt länge.
Jag dööööör…..orangea tassar!!!!!!
Vilken story!