Tittar man noga ser man en liten plutts rumpa sticka fram på bilden och tro det eller ej men den rumpan har idag varit och tränat för Nina!
Det är nästan på dagen (10/5) ett halvår sedan sist och har man orkat följa våra vedermödor sedan dess så vet man hur otrolig dagens träning var.
Vi gjorde inget märkvärdigt utan försökte mest hitta tillbaka till bjudningen som efter den långa konvalescensen svajar betänkligt.
I slutet hade jag en jättefin känsla och det är den jag måste försöka få till mycket snabbare, inte efter halva passet.
Jag måste åter ställa den retoriska frågan ”var är årstiderna på väg” efter att ha sett tex denna blomma i trädgården. Flera blommor ”blommar om” i stället för att helt ge upp?!?!
Som vanligt efter ett bra ridpass fylldes jag av ny energi och bokstavligen körde en ”lövkrattning à la Birgitta”.
Inte det prydligaste sättet att bli av med löv men good enough om ni frågar mig och för att vara i en trädgård långt ute i ingenstans dessutom.
Åh så himla underbart!!!
Ett STORT GRATTIS!!!
❤️
Åh vad härligt! Gläds med dig och Frenchie!
Tack! Det är så klart underbart varje dag han förblir ohalt.
Underbart ett stort steg i rätt riktning
Härligt!!! ❤️
Wow vilken milstolpe ändå, håller tummar och tår för att det fortsätter på samma goda spår nu.
Hoppas!