Titta noga på den lilla högen med sockerbetor som man kan ana på bilden.
Om ni inte visste det kan dessa DÖDA hästar informerade Frenchman mig om i morse när vi kom skrittande på grusvägen ca 30 meter ifrån dom.
”Jag VÄGRAR att gå förbi” sa han och följde upp med ”jag kan ge dig 3 alternativ :
1.Jag står fastfrusen som en staty till the end of time.
2.Jag backar ner i diket och kanske tappar balansen där så vi ramlar.
3. Jag backar 300 meter på samma väg som vi nyss kom på.
Vad säger du om DET?”
Mitt svar efter att ha räknat till 566657888 OCH mumlat mantrat ”att skritta ut är en rogivande syssla” samt givetvis FÖRSÖKT att förmå apan Frenchie att gå framåt:
”Jag ryggar dig i ca 50 meter och förbi högen….vad säger DU om det”?
Tja…förbi kom vi…det är tur att det finns en BACK i hästen när inte växlarna FRAMÅT fungerar.
När vi sedan skrittade samma väg tillbaka, dvs hemåt frågade jag:
”Ska du hålla på och apa dig likadant nu” och fick det indignerade svaret:
”Jag?!?! Vafalls? Skulle JAG vara rädd för en liten hög betor?!?! Du snackar så mycket goja! Ta du ett kort så du kan skriva lite smörja på din blogg och så skrittar vi hem sen!”
Ibland är det tur att man inte rider med en hagelbössa säger jag…..
Det är också tur att apan är otroligt söt!
Hahaa,
Jag red förbi den idag också, i trav, min lilla röda stjärna tittade lite, saktade inte in och sen var vi förbi.
Tog samma väg hem i galopp, och så såg hon inte ens den..
Men, jag tänkte på dig när jag red förbi och undrade hur det skulle gå för dig, eftersom du sagt du skulle rida där..
Och svaret fick jag ju nu.
Ha ha…andra känner tydligen apan bättre än ägaren?!?
Jag trodde INTE att han skulle glo på högen.
Vita björkstockar som ligger på marken brukar mer vara hans grej eller plötsligt uppdykande människor/ hästar.
Till hans mycket lilla försvar glodde han inte en sekund på hemvägen.
Red för några år sedan en Connemara som var totalt orädd för precis allting. Det fanns liksom ingenting som kunde få henne att tappa fattningen, absolut ingenting.
Tills en dag vi mötte en jättelik drake som åt upp små ponnyer levande.
Det tog ett tag att förklara för henne att ”draken” egentligen var en halmbal….
*ASG*