Varför tycker vi att vissa skämt är roliga?
Om ni frågar mig; eftersom de trots att de är lite tillspetsade ofta återspeglar verkligheten i alla fall till en viss del, dvs det finns en igenkänningsfaktor.
Detta är skrivet av Silverbjälke på Facebook och ja, jag tycker det är roligt:
”Det finns så mycket att tänka på som häst & ridsportsintresserad.
Varför sitter så många islandsryttare på korset, finns risk att man skänklar den lilla hästen på hovskägget eller behöver man inte skänkla alls när man åker liten häst jättefort utan att veta vad lätt sits är ?
Hur många måste man vara för att orka marklyfta en westernsadel och vad går det ut på att snurra jättefort på samma ställe, är det som när man är på midsommarfestlekar och skall hitta tillbaka efter att ha snurrat runt sådär ni vet… fast man tävlar i att hitta utgången ?
Får man rida terräng utan att ha långa tyglar och luta sig bakåt eller är det reglerat ?
Används rekvisitan från Prideparaden av distansryttare eller färgar de sin utrustning själva ?
Får alla tävla WE eller måste man vara över 47, byggs banan alltid av sånt man hittar på gården under vårstädningen eller tar man med sig sånt man vill bli av med ?
Har någon vunnit i fingerkrok mot en dressyr ryttare någon gång, Hade sitsen förbättras av att sätta förbygel & graman på ryttaren ?
Krävs det mer än en minimal vilja till variation för att bli travkusk, tänk att hela sitt liv tävla exakt likadant i exakt samma vänstervarv….
Körningens dressyr… hur ser ett otränat öga skillnad på dressyrmomentet och om hästen bara är trög.
Att välja hoppning som gren var lätt, Det är mer logiskt. En snygg lastbil, ett nytt pannband, ett instagramkonto och saken är biff. Er andra förstår jag mig inte på riktigt.”
Själv representerar jag i alla fall till viss del nidbilden av en ”dressyrkärring”.
Jag helklipper min häst, kan ha dubbla täcken på honom och tar in honom från hagen om jag tycker vädret är för dåligt.
Jag älskar ridhusridning mest av allt och skulle bli jätterädd om min häst började bocka i full galopp vid uteritt. Jepp….that’s me och det står jag för 🙂 .
Jag har varit med min man några gånger när han har varit banveterinär på distanstävlingar och min ”fördom som stämmer” om den grenen är framför allt att ryttarna ser ut som om de vaknade på morgonen, tog på sig några gamla kläder som de hittade på hallgolvet, gick ut och fångade en gulfläckig arab i en lerig hage, slängde in den i transporten och åkte iväg. Ja, och en väldig massa hinkar brukar de ha också.
Ha ha…jag säger inte emot….