Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Som djurägare har jag för vana att kolla väderleksprognosen ofta; ibland flera gånger om dagen.
Inför idag var det aviserat regn precis hela dagen och jag var därför nöjd över att ha hunnit genomföra hela vår uteritt på morgonen utan en droppe nederbörd.
Det blev inte heller några ap-konster utan jag kunde skritta mycket och trava lite som jag ville.
Igår såg jag ett tv-program om Indien och blev av detta sugen på…nej inte indisk mat…men däremot thailändsk 🙂 .
Så det blev ett matstopp på Linnea & Basilika i Staffanstorp när vi ändå skulle veckohandla på Willys.
Frenchie har vilodag och hur mycket han har rört sig i detta väder eller hur mycket han hann äta av sitt utlagda hösilage innan det begravdes i snön är frågan?
Båda stod högst upp i sina hagar och bara glodde på mig och ignorerade mina rop och själv stöp jag nästan av att pulsa fram i backen.
En främmande katt kunde också ha stupat idag, eller Molly för den delen.
Katten låg i Bibbis box och jag hann jaga ut den ur stallet innan Molly hann se den och rusa efter, även hon ignorerandes sin ägares rop.
Jämför bilderna, tagna igår morse och i morse och gissa min åsikt!
De som gissar att jag tycker att det vita är eller snarare VAR helt onödigt gissade rätt och det är i princip nästan helt borta redan!
Det lär tyvärr fyllas på så det är bara att bita ihop och dessutom be till högre makter att Frenchies ben inte bryts i tusen bitar av snöstyltor de stunder vi har snö.
Och nej, jag vill inte använda snösulor till detta högst varierande underlag.
Dagens glädjeämne var att lilla apan såg ut som en miljon (den partiska ägaren har talat) när jag tömkörde på utebanan- även galoppen som är svårare uppsuttet var ihop, elektrisk och tja…allmänt fin helt enkelt.
Jag har sedan jag köpte Frenchie arbetat med att få honom att gå från en rektangel till en kvadrat i galoppen som alltså har varit för osamlad, lång och isär.
För länge sedan ville Frenchie nästan dra tyglarna ur mina händer när jag krävde ”ihop” och han tyckte ”framtung och lång” men nu är vi långt därifrån tack och lov.
Nix…jag var inte nöjd när jag vaknade till noll grader ute men dels har vi haft så fantastiskt väder hittills och mycket längre tid än förväntat och dels är det lovat upp emot 10 grader om några dagar igen.
Däremot var jag mycket nöjd med dagens ridhuspass och jag ger både min lilla apa och underlaget högsta betyg utifrån givna förutsättningar.
Frenchie rids tidsmässigt fullt ut nu men vi är ännu inte tillbaka på samma nivå som vi slutade på i maj men jag vill inte hetsa fram igångsättningen.
Blir han halt igen vill jag inte känna att jag har forcerat fram något utan jag tröstar mig med att jag vet att Ninas ord ”han kan det han kan” stämmer till 100%.
Så lika lite som att jag tex skulle ha glömt hur man läser även om jag inte hade öppnat en bok på ett halvår så har Frenchie inte glömt hur man byter galopp, flyttar sig i skolorna eller whatever. En viktig påminnelse för alla med skadade hästar när vi ibland tror att vi ska få börja om från början med massor. Kondition och finjusteringar ja men det inlärda finns där, tro mig!
Härom dagen insåg jag att mitt havrelager började tryta och att jag behövde fylla på det snarast även om mina hästar bara fått 1/2 kg var just nu.
Döm om min förvåning när den bonde jag handlat havre av i många år meddelade att han avvecklat gården= ingen havre att sälja varken nu eller någonsin mer.
Jag fick lite panik för jag vägrar att betala Granngårdens priser på detta fodermedel, just nu över 12 kronor kilot eftersom jag köpt för 3 kronor av min bonde.
Dags för en marknadsundersökning à la Birgitta med andra ord och efter att ha frågat Gud och alla människor, mina kontakter, vänner, bekanta, folk på Facebook och kollat på Marketplace och Blocket hittade jag havre för 4 kronor kilot.
Förvisso nästan en timmes bilkörning hemifrån men jag gjorde ett räkneexempel:
Jag köpte 450 kilo (tog alla tomma kärl jag hade) för 1800 kronor. Bensinkostnad 100 kronor= totalt 1900 kronor.
Hade jag köpt 450 kilo havre på Granngården hade det kostat 12:25* 450= 5512 kronor.
Besparing genom att slösa bort 2 timmar av mitt liv: ca 3600 kronor.
För mig kändes det helt klart värt tiden, jag kan inte bara skänka bort flera tusen så.
Och nu har hästarna havre i många månader om inget oplanerat inträffar.
Idag blev det mer ”realistiska” vintertemperaturer än de vi haft en längre tid, bara någon ynka grad i morse mot tidigare tvåsiffriga.
Jag satte på Bibbi ett fleecetäcke under regntäcket (gåva från en fd stallkamrat) och även om hon är oklippt och måhända aningen övertäckt så tänker jag att det är bättre att hon är lite för varm än lite för kall. Hon fyller trots allt 19 år om någon månad och står mest stilla i hagen.
Jag är för övrigt galet nöjd med hennes hull- trots urusla värden på mitt hösilage är hon väldigt rund (tjock?) och det klär henne fantastiskt bra.
En så stor elefant ser ännu värre ut smal än en mindre häst tycker jag och när hon kom var hon en sorglig syn medan jag numera knappt kan se mig mätt på henne. Bästa Bibbi ❤️!
Bästa Frenchie var ett epitet jag INTE ville ge min APA i morse när vi skrittade ut.
Han hade samma åsikt om högen med betor jag ville passera som förra veckan, dvs han ville inte passera dom alls.
Nu fick han ju göra det ändå men jag var tvungen att ställa frågan ”hur orkar du med dig själv” flera gånger utan att få något svar.
Vi genomförde i alla fall turen utan andra debaclen och någon gång ska han väl (?) inse att bet-högar inte dödat hästar. Eller inte?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer