Idag blev det ridning i skogen med fokus på seriebyten och samlad galopp.
Och målet uppnåddes; Frenchie gjorde en hel del fina byten i var tredje och var fjärde.
Fördelen med att göra bytena ute är dels att jag får lite extra bjudning dels att jag kan göra hur många jag vill utan att en ridhuskortsida kommer i vägen.
Frenchie är en häst som till 98% är ”svart eller vit” ute, det är mycket sällan några gråzoner.
Så antingen är han mycket snäll (gör allt man begär avslappnat och utan trams) eller mycket dum (vägrar att gå, backar oavsett vad som finns bakom honom, sparkar bakut om man skulle peta till honom med spöt).
I sitt normaltillstånd är han i princip alltid mycket snäll och det är bara om han ser något han tycker är jätteotäckt som han blir den mycket dumma.
I somras när han var skadad och jag dessutom inte kunde ”gå på honom” av den anledningen (när han blir istadig hjälper det oftast bra att rygga vilket inte kändes klokt med en halt häst) var han sitt sämsta jag så jag är väldigt glad att han sedan dess återgått till sin snälla version.
Då blir uteritterna givande, stärkande och roliga och inte bara något som måste klaras av för variationens skull.
