Läser följande inlägg från Saxtorps veterinärklinik (där Frenchie fick sin stamcellsinjektion i somras):
”Går det att förbereda sin häst för veterinärbesöket eller är veterinären alltid ett akut problem? Rent krasst så är det många dagar på året man, förhoppningsvis, inte träffar veterinären med sin häst och därmed har möjlighet att i korta doser förbereda hästen för att kunna underlätta besöket. I hästens uppfattning är veterinärbesök stressande, som flyktdjur så är det många saker som kommer att upplevas som en fara. Detta innebär också att det är mycket som ni som hästägare kan göra i förväg för att underlätta för er häst, och för djurvårdspersonalens arbetsmiljö.
Grundläggande saker som att hästen kan ledas utan problem, longeras i båda varven samt stå stilla både uppbundet och med grimskaft gör en bra start på besöket. Utöver detta kan ni även se till att man utan problem kan känna igenom hästen kropp, lyfta ben samt hålla benen uppe ett tag.
Om er häst klarar detta så kan ni gå vidare till att träna så att hästen kan klippas, både på kroppen och benen, sprayflaskor samt blöta bomullstussar/svampar på benen är utmärkt och enkelt att träna på.
Hur ska vi då kunna träna hästen till att klara detta? På senaste åren har det kommit väldigt mycket forskning kring inlärningsteori på häst och det finns väldigt mycket läsning på internet. Kortfattat så handlar inlärning av detta kring att sätta ett tryck (exempelvis starta klippmaskinen) och avlägsna trycket (ta bort klippmaskinen) när hästen utför önskat beteende, dvs står still. Detta kan även kompletteras med klickerträning vid behov, positiv förstärkning är extremt effektivt vid inlärning av mönster. Det viktigaste i all träning av beteenden är inte vilket sätt man väljer att belöna det önskade beteendet, utan att man har kunskap och känsla för hästen för att kunna tajma rätt ögonblick att skapa belöning. Med korrekt timing är det endast fantasin som sätter gränser för vad vi kan lära hästarna.”
Bra och självklara tips kan tyckas men det är klinikpersonalens arbetsmiljö och nog så viktigt att en undersökning kan utföras så okomplicerat som möjligt.
Flera apparater kostar hundratusentals kronor- inte så kul om hästen sparkar ner röntgenutrustningen tex.
Också att betänka att en ”ej uppfostrad” häst blir svårare att undersöka, det tar längre tid och kostar mer (sedering tillkommer).
De flesta av mina tidigare hästar har varit otroligt snälla och medgörliga på alla vis när de veterinärundersökts och det märktes att det var uppskattat.
Frenchie är supersnäll att böja, springa med och longera, nästan som en maskin, men däremot kan han bli orolig av diverse ljud om han samtidigt måste stå helt stilla.
Så om han har hört andra hästar springa tex samtidigt som han skulle få stötvågsbehandling så fick han lugnande. Dyrare för ägaren men säkrare för personal och apparat.
En anledning till att Thomas inte gillar hästägare som kunder något vidare är att de förväntar sig att han skall kunna utföra mirakel med hästar som inte ens de själva kan hantera säkert. Till exempel en häst som behövde sårvård men det fanns ingen stallplats (ganska vanligt här) utan han var tvungen att göra det i hagen där den gick med flera andra hästar, då vågar han inte sedera på grund av olycksrisken utan då blir det brems, det tyckte ägaren var ”våldsamt” men ägaren kunde knappt fånga hästen och knappt hålla den…
Jag är inte ett dugg förvånad och kan riktigt se det hela framför mig.
Jag hoppas och tror faktiskt att medvetenheten hos veterinärer generellt har ökat vad gäller olycksrisker.
Märker tex med Frenchie att veterinärer velat sedera honom när JAG knappt tyckt att han visat oro (dvs jag hade personligen fortsatt med behandlingen i det skedet och inte gått efter det lugnande medlet) men det är absolut klokt och bra. Better safe than sorry och en häst kan ju verkligen skada en människa rejält.
Min förra häst var oerhört lugn och lättundersökt på klinik, men kunde av någon anledning inte hålla hovarna stilla när de skulle ultraljudas. Då blev det sedering för att inte skada den dyra utrustningen. Barbie skulle säkert också uppföra sig, men går däremot inte att longera utan att få spunkanfall. Sådan har hon alltid varit.
Just longering har alla mina hästar varit som maskiner som man bara trycker på en knapp och så gör de exakt det man vill. Frenchie inget undantag även efter 5 månaders vila.
Och longering har jag med tidigare hästar upplevt i alla möjliga, ibland ganska …hmmm…speciella miljöer/ omgivningar så då har jag varit tacksam att maskineriet fungerat.
Inte så kul om hästen sliter sig på en vilt främmande plats, kanske när den är halt dessutom eller om den inte går att bedöma korrekt eftersom den far omkring som en galning.
Min erfarenhet är att otränade hästar är lättare att ha o göra med en feltränade hästar.
Samma gäller för hundar. Då jag har en iochförsig snäll rottweiler- men som inte gillar när främmande personer ska gulla med hans huvud mm / vilket händer då han är söt/ så har jag alltid munkorg på honom vid veterinärbesök. Lugnast för alla inklusive mig.