Dagens diskussionsfråga:
Säger/ skriver ni en eller man? Dvs skriver ”En/ man kan undra om det är en generationsfråga” .
Jag är både förändringsobenägen och gammal nog att aldrig varken säga eller skriva en.
Jag använder MAN och ser det inte alls som en könsfråga, dvs MAN är i detta fallet inte en man för mig utan en människa.
Jag säger och skriver i regel ”man”. På bohuslänska har man dock alltid sagt ”en”, så jag är uppväxt med att äldre människor säger det. Det kanske är likadant med andra dialekter? Tycker inte det låter konstigt men däremot tycker jag att ”hen” låter väldigt konstigt.
För mig låter en när det sägs tillgjort/ konstlat. I skrift inte lika mycket men ändå.
Jag säger aldrig hen men kan skriva det för att medvetet inte avslöja könet på den jag skriver om. På bloggen ffa.
Jag är ju i din ålder och anser att det är
MAN och ser det inte som relaterat till kön utan som en person oavsett kön.
HEN använder jag överhuvudtaget inte av PRINCIP av diverse skäl framförallt för att jag ogillar hela diskussionen kring genus och oklarheter kring könstillhörigheter. Hade jag behövt dölja könstillhörigheten i något sammanhang hade jag skrivit- personen/individen eller liknande.
Man är gammaldags och innebär att ganska många inte alltid förstår att det är människa som man syftar på. Hen används allt mer ofta och bra så! Man tillkom för att män är normen, vårt språk betyder nått och det är manligt kodat, skönt att att det förändras.