Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Vad gör ni om er häst under ett ridpass känns ovanligt fin och utför det ni begär nästan bättre än någonsin?
Passar ni på att rida lite ”extra” och njuta av den härliga känslan eller kan ni t.o.m. avbryta passet i förtid?
Jag vill absolut göra det sistnämnda för risken med att fortsätta är att man får ett bakslag som liksom övertrumfar den tidigare härliga känslan så att jag i stället känner mig lite missnöjd efter passet.
Nej, då känns det bättre att avsluta även om passet blev kortare än planerat och vill man inte ställa in hästen i boxen/ hagen direkt är det bättre att skritta ut en sväng.
Jag har ju en stor hage till Frenchie så jag behöver inte oroa mig över bristen på tillräcklig rörelse även om jag bara skulle rida ett kortare pass (eller inget alls för den delen) men har man hästen i en liten ”ruta” så tycker jag att en skritt-runda efter ett kort pass känns klokare för att få lite mer aktivitet och variation.
Jag gissar att jag inte är den enda som är förvirrad gällande vilken veckodag det egentligen är?
Så känner jag alltid kring jul och nyår fast jag jobbar på schema och således inte är ledig de röda dagarna per automatik.
Idag blev det tömkörning i ridhuset; delvis för att jag ärligt talat tyckte att det var för kallt att rida ut (fy på mig…).
Men jag fick i alla fall både upp värmen av att springa efter Frenchie i den samlade galoppen och se honom jobba på fantastiskt fint.
Angående att ”springa efter” tillhör jag de som försöker röra mig så mycket som möjligt vid tömkörning och det av flera skäl:
Dels är jag jätterädd om mitt underlag och vill inte göra ett runt dike i ridhuset (yes…jag har sett det hos andra tack) och dels vill jag att hästen jag tömkör ska röra sig över en så stor yta som möjligt.
Mitt ridhus är redan så litet i sig och att tömköra på små volter varv efter varv har jag aldrig trott på och än mindre nu efter Frenchies skada.
Så det är dagens tips till er som tömkör eller longerar; rör på fläsket både för er egen skull och för hästens och underlagets!
Efter 15 års tämligen frekvent användande gav det ena låset till mitt släp upp.
Inte så konstigt eftersom x hästar har råkat trampa på det och skeva till det varefter jag har bankat det rätt några gånger.
Men till slut gick det inte längre och jag kunde inte låsa släpet på den ena sidan alls = inget jag vågar köra häst i.
Innan jag körde släpet till min ordinarie reparatör i Malmö kollade jag utbudet på Biltema där jag tidigare köpt stödhjul till släpet och se på f..n…detta lås fanns för ynka 90:-!!!!
Inte lika rejält som Bojs ursprungsversion men absolut fullkomligt good enough!
Henrik bytte det på ingen tid alls och jag är jättenöjd:
Jag trodde ärligt talat att ett dylikt lås kostade säkert 600-800:- om man ens skulle hitta ett så här enkelt och jag är mer van vid att det alltid är något som strular när man ska leka handy man själv (eller min duktiga man).
Nu passar säkert inte detta lås alla släp så klart (det fanns dock andra varianter på Biltema också) men det kan helt klart vara värt att kolla innan man börjar leta verkstad i stället!
Det är tur att mitt rid-år började låååångt bättre än väderåret….just sayin’ !
Hade jag planerat att rida ut idag i stället för igår hade jag definitivt fått ändra mina planer för det har regnat och framför allt blåst så mycket hela dagen att jag valde att ta in hästarna redan klockan 10.
Frenchie hade dessförinnan levererat ett fint ridhuspass och därmed fått sin motion tillgodosedd medan jag gissar att Bibbi mest har stått stilla och tryckt de få timmarna hon var i hagen.
Typiskt att jag så sent som igår tänkte att jag inte har behövt ta in hästarna i förtid en enda gång i höst och vinter pga vädret men idag fick jag ge mig.
Jag tillhör ju dom som inte ser någon mening (men däremot en risk) med att ha hästar som står blickstilla och spänner sig i blåst och regn och menar att de har det bättre inomhus då.
Eftersom jag har gräs i hagarna året runt brukar tom bortklemade Frenchie strunta i eventuell blåst och ösregn och välja att beta men dagens kombination blev för mycket för honom också.
Själva nyårsfirandet och tolvslaget tror jag både han och Bibbi upplevde som vilken natt som helst; boxarna såg exakt ut som de brukar i alla fall och när tom mycket skotträdda Molly sov lugnt hela natten så är det ett tecken på att det inte hördes något pangande här.
Jag hade egentligen ingen lust att skriva denna årskrönika fast det är en liten tradition på bloggen för jag känner att hela förra året var präglat av Frenchies skada och det är ett både urtråkig och uttjatat ämne.
Han blev ju vrålhalt från en dag till en annan i mitten av maj och var fullt igång först i november så det var en stor del av året som liksom ”försvann” för oss rent ridmässigt men det värsta var/ är ändå den dåliga prognosen som högst troligt kommer att påverka oss snart/ om ett tag/ någon gång- vilket återstår att se.
Men nog tjatat om detta!
På Ryhus har det som vanligt hänt en hel del under året!
Flera portar till lösdriften har bytts ut så nu ser alla 4 ut som den på bilden ovan och stora delar av stallgolvet har fått ett nytt, jämnt underlag som har ersatt sprickor och ojämnheter.
Träd och buskar runt vårt hus har decimerats REJÄLT och gett oss en helt annan utsikt och förhoppningsvis mindre trädgårdsarbete!
Något av det bästa jag gjort under året var att lägga in klenflis i ridhuset.
Jag fick från början information om att minsta mängd som gick att beställa var ungefär dubbelt så mycket som jag behövde och har därför dragit mig för det i några år.
Nu löste sig detta så att jag bara behövde beställa det jag behövde, 10 kubik, så kostnaden och jobbet blev långt mindre medan jag är väldigt nöjd med resultatet (bättre svikt i underlaget).
Av förklarliga skäl blev det nästan inga tävlingsstarter förra året, bara 2 stycken i MSV B:5 på godkända procent (62,3 och 63,5).
Jag tränar fortfarande för Nina Wimander och är fortfarande såååå nöjd med hjälpen jag får från henne!
Jag är väldigt glad att vi har kunnat resa- i juni blev det väldigt fina dagar i Marbella och vi hann även med en dagstur till Gibraltar där jag fick se dessa i det vilda (fast just här är han precis bortkörd från försök till intrång i en liten cafeteria):
I november besökte vi vackra Krakow (rekommenderas om man vill åka kort och billigt):
Huvudmålet med resan var Auschwitz:
Väl värt ett besök!
Molly fyllde 10 i augusti och Bibbi blev myndig redan 1/1 förra året:
Bibbi är här på livstidslån gissar jag (vi har inga papper skrivna mellan hennes ägare och mig) och jag är fortsatt mycket nöjd med hennes insatser som sällskapshäst.
Ja, det var lite om det gångna året- jag hoppas faktiskt på ett bättre 2025 men tiden får helt enkelt utvisa!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer