Gammalt foto på Frenchie men jag lovar…han är lika söt ännu 🙂 .
Efter en vilodag igår blev det ett ridhuspass idag och jag kunde konstatera att en grej som jag provade i förrgår inte var en tillfällighet; jag kunde rida med handskar. Och inte vilka handskar som helst utan ett par tjockare termo-dito.
Jag förstår att ni inte fattar vad jag babblar om men jag ska förklara:
När Frenchie var som jobbigast att rida ville han så desperat vara en lång rektangel i galopparbetet, dvs han ville inte samla sig, att han bokstavligen drog tyglarna ur mina händer mer eller mindre. Och jag hade ibland kramp/ ont i den ena handen av vår ”kamp”.
Då upplevde jag att det var lättare att hålla kvar önskad tygellängd om jag inte hade handskar så jag har under säkert 1 års tid eller längre ridit utan. Även när det varit svinkallt i ridhuset. Och det har egentligen inte stört mig för dels blir man varm av att rida och dels har jag prioriterat en bättre känsla utan handskarna.
Nu har jag bokstavligen bättre håll på min bekväma häst som mer och mer accepterar att gå från rektangel till kvadrat och plötsligt är det inga problem med dragandet i tyglarna sedan jag satte igång honom i höstas. Och nu kan jag ha handskar igen!
En egentligen obetydlig ”bonus” men den står för en hel del…..
