Jag tycker att jag allt oftare läser efterlysningar om bortsprungna katter och/ eller människor som hittar/ ser/ oroas över katter som verkar fara illa, sakna ägare osv.
Jag har ärligt talat väldigt svårt att förstå att en del kattägare vågar släppa ut sina katter vind för våg eller att det ens är tillåtet? Hade hundar fått springa omkring på detta viset hade det stoppats omedelbart- det är jag säker på!
Jag har däremot full förståelse för att man vill att ens djur ska ha olika former av ”frihet” men inte under vilka omständigheter som helst!
Själv har jag alltid haft mina hundar okopplade men jag skulle tex inte gå med dom utmed en motorväg för hur lydiga de alla än har varit så är risken ändå för stor och konsekvenserna potentiellt förödande.
Och så ser jag på många katters lösspringande liv i dagens samhälle.
Alla miljöer är helt enkelt inte lämpliga att ha katt i om man absolut vill ha den lös, det tycker jag alla fall.
Att ha en katt lös på Ryhus skulle jag absolut våga, att ha den lös i centrala Malmö eller ens i centrum av närliggande byhålor: nej.
Så som samhället ser ut idag med all trafik, med människor som inte tycker om katter osv så skulle jag som sagt inte våga.
Men uppenbarligen vågar många och det verkar som att deras katter allt för ofta får betala ett ganska dyrt pris för det.
Jag är mer bekymrad över alla hundar som för tillfället springer lösa i Sverige och inte går att fånga. Väldigt ofta står det att hunden precis kommit till ägaren, är sk rescue-hundar, och att de är stressade. Av förklarliga skäl. Om de först varit gatuhundar och levt i en fri men van miljö, därefter blivit infångade och satt i trånga burar med mängder av andra hundar, sen satt på ett flygplan och fraktats till en för hunden helt ny miljö, nytt språk, nya dofter måste den ju vara superstressad. Och sen kommer den till en ”snäll” men naiv ny ägare som inte fattar vad den fått i sin hand. Stackars djur. Och då har vi inte ens pratat om alla ev sjukdomar, parasiter och annat de kan ha med sig och sprida.
Instämmer till 10000 %.
Vill man rädda en hund finns det tusentals att ta sig an i Sverige.
Vet en som adopterat en hund från Kap Verde tex. Fatta vad pengarna som detta djur kostat att ta hit hade kunnat göra för x utsatta djur här.
Jag trodde inte att det var ett stort problem hemma med lösspringande hundar?
Här på Nordirland är det tyvärr vanligt, mer så nu sedan xl bullies har blivit förbjudna och folk som inte bryr sig om att följa de nya reglerna, dumpar hundarna som såklart sedan måste avlivas då de inte längre får adopteras ut.
Och det har med att importera hemlösa hundar är galet, jag fattar att folk vill hjälpa till, men välgörenhet börjar hemma, heter det ju..
Nej, jag skulle inte alls säga att det är ett stort problem, däremot ofta tragiskt i de enskilda fallen.
Jag vet inte om det är ett ”stort” problem. Än. Men jag ser varje dag nya efterlysningar på bortsprungna hundar och vad jag kan se verkar en skrämmande stor andel av dem vara just sådana som nyligen kommit till Sverige. En sådan hund är ju nästan omöjlig att fånga in. Den har ju redan (från födseln?) god erfarenhet av att hålla sig undan människor. Tragiskt. Både för ägaren men framförallt för hunden.
Man kan ju tycka att sunt förnuft borde bestämma om det är säkert eller inte…
Jag är tacksam att vi bor i en by ute på landet med fält runtomkring så att våra katter kan gå ut ”säkert”.
Vi har bott här 20 år nu, och under alla dessa år har vi bara haft en händelse – en av våra katter kom hem med ett brutet ben. Vi är säkra på att hon inte blev påkörd utan förmodligen sparkad av någon..
Hon blev opererad med utvändig fixering på ena bakbenet, det vred sig dock och läkte såpass fel att vi var tvungna att amputera benet. Jag är övertygad att vetten som opererade slarvade med fixeringen, men kunde inte bevisa det.
Hon går nu bara ut i trädgården.
Vår andra katt brukar följa med på morgonpromenaden med hunden då vi går över fälten bakom husen..
Jag skulle aldrig våga släppa ut mina! De får vara med oss i trädgården i sele, men är faktiskt väldigt nöjda med att vara inomhus, ingen av dem står och ”tjatar” vid dörren och vill ut.
När vi köpte vårt hus var ett av de största kraven just ett lugnt läge för att katterna skulle kunna gå ut (innan har jag alltid inhägnat dem). Vi bor nästan längst in på en återvändsgata i en liten by på landet, långt från närmsta stora väg. Helt riskfritt är det förstås inte, en och annan bil kör ändå förbi och det finns rävar och grävlingar och tyvärr en hel del hundar som ägarna inte har koll på. Katterna stannar mest i trädgården som tur är, men en av dem försvann faktiskt i fyra dagar när vi inte hade bott i huset så länge. Honom hittade jag några hundra meter bort i ett vedskjul bakom en åker, jag tror helt enkelt att han hade gått vilse/för långt och sedan inte hittade/vågade gå hem. Som tur är så är han en riktig ”mammagris” så när jag ropade på honom när jag var ute och letade så svarade han…
Finns otroligt många som aldrig skulle ha katter. Inte nog med att man struntar i sin egen katt, katter är också fantastiska jägare och kan lokalt ha att påverkan på småfåglar(som redan minskar kraftigt i antal). Dagligen läser man pm bortsprungna eller överkörda katter.