Som en bloggläsare påpekade är det givetvis inte optimalt att yttra sig om Fjällryttaren efter att bara ha sett korta klipp och läst hundratals kommentarer på nätet.
Men efter att ha sett hela filmen så vidhåller jag min åsikt- Oskar, hur charmig han än må vara har enligt MIG utsatt sin häst för verkligen onödiga risker och borde ha planerat sin ritt bättre.
Själva ”projektet” som sådant, dvs att genomföra en långritt, är utan tvekan ett äventyr som många hade velat uppleva med sin kanske bästa vän…det säger jag absolut inget om.
Men den storslagna naturen som kuliss hjälper inte mig i alla fall för jag hade aldrig i livet ridit eller ens lett någon av mina hästar genom delar av den terräng som visades.
Att vandra över ett gigantiskt ”stenröse” eller vad jag ska kalla det där varje feltramp kan inbära stor skada (vilket Oskar själv säger men ändå inte bryr sig) no way!!!
Att se hästen kämpa med packning på ryggen när den hade gått ner sig i sankmark gjorde också ont i hjärtat.
Men…jag är måhända för blödig i vissa sammanhang?
Jag vill ändå påstå att detta ekipage kom undan med blotta förskräckelsen och ett gigantiskt mått TUR rent ut sagt; hästen kunde lika gärna ha dragit på sig allvarliga skador eller t.o.m. behövt avlivas pga ett benbrott.
Men nu har i alla fall Oskar ett minne för livet och att han älskar sin häst fast han enligt mig är rätt naiv råder det nog inga tvivel om.
Och som jag redan har påpekat, de flesta av oss med hästar gör allt möjligt med våra djur av rent egoistiska skäl och för mig är Oskar inget undantag. Han gör det bara i en vackrare miljö än i ett ridhus….
