Månadsarkiv: januari 2025

Fredag- jordfräs

Tog dessa bilder i morse på hemväg från en skrittrunda i skogen med Molly och Frenchie för att illustrera vildsvinens framfart på ett fält nära Ryhus!

De är verkligen som levande jordfräsar!

Jag vågar inte tänka på vad som kan hända om jag skulle träffa på dom med hund och häst.

Såg på en sida på Facebook att några tyckte att vildsvinen var typ ”gulliga” (någon hade fotat dom i utkanten av en by i närområdet) och det kanske man tycker tills man får ett besök i trädgården eller hagen….

På tal om förra inlägget om företag som inte verkar vilja ha kontakt hittade jag efter mycket letande ett telefonnummer till ett stort sådant som jag behövde diskutera en sak med.

Efter 2,5 timme i flera telefonköer (helt sant och jag hann se flera avsnitt av en serie jag sträck-kollar på) kom jag fram och tro mig…jag mer än diskuterade själva ärendet med den stackaren som hade oturen att få arga Birgitta på tråden!

Och serien…det är Yellowstone som man kan se på TV4 Play!

Det är f..n så jag får lust att rida in Bibbi, köpa mig en cowboyhatt och westernsadel och galoppera omkring i skogen och på åkrarna (det hade Frenchie varit för nervklen för) *ASG*!

Skämt å sido: se den!

Kontakt- nej tack

Har noterat en extremt irriterande företeelse som verkar sprida sig!

En hel del större företag har ingen kundservice dit man kan RINGA utan allt ska ske via mail!

Jag blir smått aggressiv bara av att skriva detta för även om jag inte bara har ”truten med mig” utan även är en skicklig skribent utan problem att maila Gud fader om det skulle behövas så vet jag att tex många äldre inte alls har denna gåva.

Min mamma skulle inte klara av att författa ett mail om hennes liv hängde på det!

Och har alla ens tillgång till en dator hemma?

Det finns många andra frågor man kan ställa sig och framför allt ser jag att detta problem drabbar äldre, invandrare, dyslektiker eller en blandning av dessa kategorier (det finns givetvis fler dessutom).

Varför denna avsaknad av telefonkontakt?

Tja…kan det vara för att man INTE VILL att folk ska kunna klaga? Vill man göra det så besvärligt att en del avstår?

Lika gärna som man har anställda som svarar på mail/ kontaktformulär lika lätt borde de väl kunna svara i telefon eller är det något jag inte begriper här?

Torsdag- bara i Skåne

Bilden är nästan exakt 1 år gammal men skulle med lite variation kunnat ha varit tagen idag.

Nedan en ungefärlig utveckling av vädret idag:

07.00- väderappen säger ösregn men det regnar inte alls och jag släpper ut hästarna

09.00- jag tar in Frenchie för att åka till Nina och det blåser så jäkla mycket och isande kallt samtidigt som det vräker ner (och prognosen säger ”ännu mer regn kommande timmar”) att jag, som annars är myyyyycket ”hårdare” mot Bibbi än mot den bortklemade Frenchie tar in även henne (händer typ aldrig)

10.15- framme i Flyinge och nu haglar det

11.30- när vi öppnar ridhusportarna efter träningen kan vi konstatera att det SNÖAR

12.00- hemma och marken är vit av snö och Frenchie går ut i hagen med styltor under hovarna

14.00- regn

17.00- uppehåll och inte ett spår av snön

Imorgon är en ny dag med gissningsvis ett nytt väder….

Alla dessa katter

Jag tycker att jag allt oftare läser efterlysningar om bortsprungna katter och/ eller människor som hittar/ ser/ oroas över katter som verkar fara illa, sakna ägare osv.

Jag har ärligt talat väldigt svårt att förstå att en del kattägare vågar släppa ut sina katter vind för våg eller att det ens är tillåtet? Hade hundar fått springa omkring på detta viset hade det stoppats omedelbart- det är jag säker på!

Jag har däremot full förståelse för att man vill att ens djur ska ha olika former av ”frihet” men inte under vilka omständigheter som helst!

Själv har jag alltid haft mina hundar okopplade men jag skulle tex inte gå med dom utmed en motorväg för hur lydiga de alla än har varit så är risken ändå för stor och konsekvenserna potentiellt förödande.

Och så ser jag på många katters lösspringande liv i dagens samhälle.

Alla miljöer är helt enkelt inte lämpliga att ha katt i om man absolut vill ha den lös, det tycker jag alla fall.

Att ha en katt lös på Ryhus skulle jag absolut våga, att ha den lös i centrala Malmö eller ens i centrum av närliggande byhålor: nej.

Så som samhället ser ut idag med all trafik, med människor som inte tycker om katter osv så skulle jag som sagt inte våga.

Men uppenbarligen vågar många och det verkar som att deras katter allt för ofta får betala ett ganska dyrt pris för det.

Onsdag- oväntad bonus

Gammalt foto på Frenchie men jag lovar…han är lika söt ännu 🙂 .

Efter en vilodag igår blev det ett ridhuspass idag och jag kunde konstatera att en grej som jag provade i förrgår inte var en tillfällighet; jag kunde rida med handskar. Och inte vilka handskar som helst utan ett par tjockare termo-dito.

Jag förstår att ni inte fattar vad jag babblar om men jag ska förklara:

När Frenchie var som jobbigast att rida ville han så desperat vara en lång rektangel i galopparbetet, dvs han ville inte samla sig, att han bokstavligen drog tyglarna ur mina händer mer eller mindre. Och jag hade ibland kramp/ ont i den ena handen av vår ”kamp”.

Då upplevde jag att det var lättare att hålla kvar önskad tygellängd om jag inte hade handskar så jag har under säkert 1 års tid eller längre ridit utan. Även när det varit svinkallt i ridhuset. Och det har egentligen inte stört mig för dels blir man varm av att rida och dels har jag prioriterat en bättre känsla utan handskarna.

Nu har jag bokstavligen bättre håll på min bekväma häst som mer och mer accepterar att gå från rektangel till kvadrat och plötsligt är det inga problem med dragandet i tyglarna sedan jag satte igång honom i höstas. Och nu kan jag ha handskar igen!

En egentligen obetydlig ”bonus” men den står för en hel del…..

En era i graven

Läser att hela träningsanläggningen kring Jägersro håller på att rivas och det känns för egen del vemodigt.

Jag stod ju uppstallad på ridskolan MCR i +20 år, från det att jag köpte min första häst och kan inte räkna de (tusentals?) gånger jag ridit på dessa banor.

Framför allt vintertid när allt annat var fruset och det var svårt att rida ut så hölls träningsbanorna i utmärkt skick och jag har gjort allt möjligt där när travarna och galopphästarna var färdigtränade för dagen.

Galopptränat Archie, då endast 3 år, haft mina hundar, först schäfern och sedan mina greyhounds som sällskap, ridit Heron med hans boxgranne Beam som handhäst i både trav och galopp och jag vet inte allt.

Ridskolan flyttade till andra lokaler i närheten för flera år sedan och nu är det dags att säga hejdå till banorna och det är väl så livet är många gånger, det man växt upp med försvinner och ersätts av annat.

Dessa envisa hästar

Härom dagen hade en medryttare till en liten ponny (via sin mamma) hyrt mitt ridhus för att träna för tränare.

Av detta blev det inget för ponnyn ville plötsligt inte låta sig lastas fast den åkt transport dagen innan också (även då till mitt ridhus).

Och detta har jag varit med om flera gånger; ffa ponnys med lite osäkra föräldrar och/ eller barn som ibland ”inte känner för” att låta sig lastas.

Jag tycker alltid så synd om barnen som troligen sett mycket fram emot att komma iväg på träning/ tävling och så blir det inget!

Om jag någon gång behöver pengar tillräckligt mycket ska jag börja ge lastningskurser för oerfarna föräldrar och barn. Det tror jag hade varit en affärsidé 🙂 .

Det är så lätt att det blir fel om man inte vet vad man gör och kan givetvis bli farligt också.

Ett bra exempel:

Jag har en 12 sekunder kort film på hur jag lastar Vicke (bilderna ovan är screenshots från denna) och jag lastar även Frenchie likadant.

Jag är alltid noga med att för de jag visar filmen betona att detta är ”expert level” och inget man ska prova hemma om man inte vet vad man sysslar med eftersom jag tex lastar utan grimskaft och vänder tvärt mot transporten där jag bara skickar in hästen lite slarvigt.

Det är definitivt inte så jag LÄR UT lastning, mer en kul film och möjligen målbild långt fram.

När jag skickade filmen till mamman med tramsiga ponnyn skrev hon direkt:

Aha, jag ser du kommer runt om släpet. Det ska vi testa. Vi går ju rakt framifrån så hon typ hinner förbereda sig på att ” vägra”.

Och det är ju EXAKT så man som oerfaren INTE ska prova att lasta och genom att tro att man kan lura en erfaren ringräv (genom att snedda).

Tvärtom är det FÖRSTA jag lär ut är att man måste stå RAKT BAKOM transporten vid lastning och det är det första felet många nybörjare gör; att de låter hästen dra dom hit och dit och inte har huvudet spik rakt mot transporten.

Jag hoppas att just detta lilla djur skärper sig och att de annars anlitar mig eller någon annan som kan hjälpa dom så att det blir roligt för flickan och att man alltid kommer iväg (och hem inte minst) som planerat!

Måndag- åt rätt håll

Årstiden inbjuder inte till några fina nytagna bilder tycker jag; Ryhus är omgivet av en hel del lera (just nu frusen) så denna bild från förra sommaren i Marbella får utgöra målbild för läget om några månader.

Och jag vet inte hur det ser ut hos just er men en dag i förra veckan ”luktade det vår” här….bara under några timmar men ändå. Och idag hördes fågelkvitter i den bistra vinden som fick -1 att kännas som -10.

Så det går åt rätt håll även om det kanske inte känns så och bakslagen i form av tex mer snö absolut är möjliga.

Åt rätt håll går det även med ridningen tycker jag och som jag sa till Nina på förra träningen så är det så just nu så att även om jag alltid tycker att det är roligt att rida så längtar jag as we speak efter varje dressyrpass. Och det är väl det bästa betyget?

Vi har ”dressyrat” i ridhuset både igår och idag; hade det inte varit så fruset och rått ute hade jag tränat tex byten i skogen idag men jag tycker inte att det är så bra för benen att jobba på stenhårt underlag.

Klippnings-funderingar

Jag har alltid varit ett stort fan av helklippta hästar och har klippt alla ridhästar jag ägt 2 ibland tom 3 gånger per säsong.

För Frenchies del medförde detta att han både förra och förrförra vintern (dvs sedan jag köpte honom) fick skav av schabrakets baksida, tyglarna, mina skänklar och bogdelen på täckena.

Skitfult så klart och jag har använt både renskinn under sadeln, fårskinnstunnlar till tyglarna samt kletat på anti-skavmedel runt skänkelläget.

Att hästar får mer eller mindre skav är inte jättekonstigt i sig tycker jag men jag har tex aldrig tidigare haft en häst som fått skav av tyglarna och Frenchie har den bästa munnen och dito kontakten man kan tänka sig så man sitter verkligen inte och liksom ”hivar” i tyglarna men ändå fick han skav!

I år har jag provat en annan taktik även om det tog emot!

Jag väntade med klippning någon vecka innan jag egentligen ville klippa honom och stod ut med lång och blöt päls den tiden.

Sedan har jag inte klippt om honom fast jag egentligen ville och se där!

Han är förvisso en aning långhårig men inte så man reagerar, han blir inte jättesvettig eftersom det är så pass kallt ute ändå och framför allt så är skaven nästan obefintliga! Halsen är utan minsta prick = inget tygelskav överhuvudtaget!

Så det är bara att inse att Frenchie är ovanligt skavkänslig och att årets taktik var rätt.

Som bonus är han jätteglansig i pälsen och har inte alls fått det där ”gammal heltäckningsmatta”-utseendet som jag tycker många hästar får efter den andra klippningen.

Till stallet

Såg att en livsmedelsaffär som ska byta ut sina kundvagnar och korgar sålde dessa.

Rullkorgarna tänker jag kunde vara fiffiga att ha ryktsaker i eller benskydd/ lindor i stallet?