Så här inleddes min morgon; 50 minuters skritt i skogen.
Min set-up är numera vad gäller Frenchie max 2 dagars dressyrjobb på bana följt av antingen en dags skritt i skogen eller en vilodag och så rullar det på och fungerar utmärkt ridmässigt. Håller han sig bara lugn i hagen så kan jag inte göra mer för att ändå nyttja honom för hans ursprungsändamål så att säga och då jag inte är intresserad av en ren skogsmullehäst.
Idag var jag lite stolt över mina djur som inte vinklade ett öra när säkert 10 dovhjortar studsade in från ett fält och över vägen vi skrittade på för att fortsätta in i skogen och bara kanske 20 meter ifrån oss.
Tur var det för det råder ju ”koppeltvång” här och då vill det till att man har kontroll på sin hund.
När vi var nästan hemma mötte vi en man med 5-6 lösa labradorer på håll och han hade samma pli på sina hundar. Även det var tur för Frenchie blev rädd och vägrade att gå emot dom (jag undrar i ärlighetens namn hur tydligt han såg vad det var för det var fortfarande gryning och dimmigt) men mannen var klok och gick in i skogen med sina hundar så vi kunde passera utan drama och fick ett ”tack snälla”-rop från mig (jag har mött honom tidigare och visste att han har koll).
Idag har vi haft middagsgäster och på tal om det pratade jag och en vän nyligen om det faktum att man när vi var små sa att man skulle få ”främmat” när man väntade (välbekanta) gäster.
Ganska märkligt att de benämndes som ”främlingar”, eller hur 🙂 ?
Senaste kommentarer