Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Denna syn möter mig 9 gånger av 10 vid hagintag och kom inte och påstå att jag överdriver när jag hävdar att djuret ser extremt nöjd ut med sig själv *ASG*!
Kolla det självbelåtna flinet!
Lite skämt och lite allvar men jag väljer att tolka dessa lerinpackningar som att min häst är nöjd med livet och både kan och vill rulla sig för extra njutning. Go for it Frenchie!
Och han ser oftast lika lerig ut på båda sidorna av huvudet så man får ingen otrevlig överraskning som detta:
Men absolut önskar jag att Frenchie kunde välja att rulla sig på gräset som hans över en hektar stora hage till 99% består av och inte i den lera han kämpat för att skrapa fram för att kunna roa sig:
Tog denna fina bild över min ridbana igår när jag tog in hästarna men tyvärr är den helt oanvändbar sedan ett bra tag.
Just nu är den stenhårt frusen och dessförinnan var den på tok för vattensjuk.
Så jag alternerar mellan mitt lilla ridhus, det stora ridhuset där jag tränar för Nina och skogarna och grusvägarna kring Ryhus.
Idag skrittade vi ut i den lilla skogen bredvid Bibbis hage och eftersom Molly inte hade varit där på ett tag markerade hon så många gånger att hon inte lär behöva kissa de närmaste dagarna ha ha ha!
Igår läste jag inlägget nedan på Facebook och blev både rosenrasande och fick ont i magen.
Som whippetägare vet jag hur otroligt känsliga många av dessa hundar är för kyla och ska jag tex överhuvudtaget ha Molly utomhus vid minusgrader måste hon både ha täcke och vara lös så att hon kan springa sig varm:
”Idag när jag stod och tankade bilen blev jag varse något som jag inte kan släppa! Kl. 13.05 får jag syn på dessa hundar som står fastbundna utanför en hamburgerrestaurang. Det är -23,5 grader utomhus, så jag går in och frågar de som äger hundarna om de tycker att det är rimligt och får till svar att ”de har ju täcken” samt att ”de är ju vana”.
Jag ber dem att omgående gå ut och ta hem hundarna in i värmen. De går motvilligt ut till dem och jag kör iväg dit jag har ärende. Ca 1,5 timmar senare kommer jag körandes och ser att de mycket välklädda hundägarna fortfarande är ute med hundstackarna, nu är det bara -21,5 grader kallt. Även om de gått koppelpromenad under den stunden sedan vi skiljdes, så undrar jag vad ni övriga whippetägare har för åsikt och vad skulle ni sagt/gjort?
En whippet har knappt någon päls, stora delar av kroppen är helt bar hud, de har ingen underull, inget hull, ingen päls under tassarna, men dessa hundägare tycker att det är rimligt att de ska vistas fastbundna ute i kylan och vara ute i timtal endast iförd ett tunt täcke som dessutom är helt öppet vid halsen. Med tanke på att ”de är vana” så är det inte första gången. Hur kan man inte känna att det är fel gentemot sina hundar?
Edit: Jag kontaktade uppfödaren vid 15-tiden, så uppfödaren är underrättad. Jag beslutade mig efter vissa påtryckningar från andra vänner att göra detta inlägg för åsikter -och alla åsikter visar ju verkligen vilket stort hjärta whippetfolket har och omtanke över dessa frusna små hjärtan. Hundägaren är medlem i gruppen, men kanske inte aktiv på fb sedan en tid. Med tanke på den oförståelse och arrogans jag möttes av när jag talade med dem om olämpligheten att binda hundarna ute i kylan, samt att de valde att fortsätta göra ärenden på stan ytterligare minst 2 timmar, istället för att gå hem, så gjorde jag en anmälan till Länsstyrelsen. Det kan ju kanske hjälpa hundägaren att förstå mer. Förhoppningsvis!”
När jag läste uppdateringen i morse; att den som skrev inlägget både kontaktat uppfödaren (som nog inte kan göra så mycket) och gjort en anmälan till länsstyrelsen blev jag så glad över denna människas civilkurage. En hjälte är hon!
Hon har dessutom filmat och fotat hundarna så det finns dokumenterat.
Många av oss, så även jag, har någon gång sett något vi i efterhand ångrat att vi inte gjorde något åt.
Man vill inte blanda sig, riskera att bli hotad, man hinner inte reagera, vet inte var man ska vända sig osv. Förklaringarna är många.
Men denna person reagerar och vågade och min tilltro till mänskligheten steg i alla fall lite!
Ännu ett fint pass i ridhuset i morse och mitt arbete med att förvandla rektangel-Frenchie till en kvadrat går framåt.
Vicke hade inte alls samma fysiska förutsättningar som Frenchie men bet ihop och försökte så gott han kunde (och ofta bra nog) medan Frenchies arbetsmoral är mer ”måste jag?” så man får lirka och vara väldigt inkännande för hur mycket man kan pressa honom utan att han blir tjurig. Ett PET med spöt kan ge helt olika effekt utifrån vilket humör herren är på.
Med detta sagt tycker jag fortfarande att detta är den finaste hästen jag ägt och jag tycker det är jätteroligt att rida honom.
Efter stallsysslorna har Henke och jag varit på en liten inköpsrunda och första stoppet blev Erikshjälpen i Genarp där jag hittade ett par jättefina termobyxor för 78:-!
Jag använder just termobyxor i stallet nästan konstant på vintern om jag inte tar till det ännu tyngre artilleriet; ridoverallen.
På Börjes köpte jag lucernpellets; 309:- för 25 kilo (Vilomix).
Inne på Jula såg jag träpellets för 80:- och deras spånbalar kostade detsamma.
Om ni vill veta min åsikt är eldningspellets precis lika bra att strö med som spåpellets till hästar; jag har använt båda utan att märka någon skillnad (jag blötte alltid upp dom i varmt/ hett vatten).
Favorit i repris och på tal om gårdagens inlägg om skitiga boxväggar:
Att köpa gummikrubbor (se bild) är något av det bästa jag gjort för att minska tråkigt stallarbete.
Alla hästar jag haft har varit mer eller mindre slabbiga med maten och kastat runt den så att delar hamnade på väggarna men med dessa gummikrubbor är spillet/ slabbet icke-existerande.
Dessutom ger jag allt foder som är blött (mash tex) utomhus och DET är ännu smartare.
Tex Börjes har gummikrubbor för inga pengar alls (runt 150:- tror jag) och jag har haft mina i en evighet.
Mycket lättare att tvätta än en fastmonterad krubba dessutom.
Idag hade jag ett toppenpass i ridhuset och efter ett sådant glömmer jag hur trött jag är efter en natts arbete (jag är ingen nattmänniska per se).
Men just när jag jobbar ligger mitt fokus på ridningen och att få till den och tex ”pet- mockning” får anstå till de lediga dagarna liksom annat som jag inte orkar. Nu har jag tacksamt nog 2 renliga hästar så det är ingen jätteskillnad men det är som sagt ridningen jag tycker är viktigast. Och vilodagarna lägger jag till 95% in när jag jobbar.
Tänkte på detta just i morse när jag hade ridit och x timmar senare såg jag ett intressant klipp på nätet.
En kille som jobbar med hästar och rider sååå fina hästar till vardags.
Jag blev riktigt inspirerad av att bara se honom galoppera runt på fyrkantsspåret!
Sedan såg jag ett klipp om de dagliga rutinerna i hans stall.
Sekundsnabba sekvenser från några boxar tex och de såg ut ungefär som bilden ovan som jag tog i Frenchies stall i Danmark där alla 10-12 boxarna såg ut ungefär så där.
Hur man kan ha så smutsiga boxar övergår mitt förstånd hur skitig hästen än är faktiskt!?!
Och även renlige Frenchie stod i en dylik box = gammal skit som inte var borttvättad på en evighet.
Ganska intressant hur man kan bli så hemmablind eller helt enkelt inte bry sig samtidigt som man sitter på hästar för miljoner eller vad tycker ni?
Idag har Frenchie vilodag och Bibbi har varit hos frisören = undertecknad.
Jag kallar henne ofta ”min travare” men ”travar-man” är ett av mina största no-nos så då och få åker saxen fram.
Jag skulle verkligen ljuga om jag påstod att jag borstar ihjäl mig på henne men ibland så… och delvis gör jag det för att kolla av hennes hull.
Som jag har berättat tidigare har mitt hösilage katastrofvärden som hade passat bättre till en smällfet shettis än en 19-årig elefant ❤️men så här långt ser hon fin ut tycker jag.
Man kan känna revbenen lite men det är helt i sin ordning.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer