Visst är det här med ridning mest som den nedersta ”trasselsudden”?

Det tycker jag i alla fall och om man har några former av mål med sin ridning annat än att tex äga sig åt enbart typ ”skogsriding”.

Och även om det kan upplevas som en tjusning/ utmaning så önskar jag att det vore betydligt enklare än vad det är för mig. Liiite mer ”rakt spår” he he.

Jag minns att jag hade en stallkamrat för tusen år sedan som hade en jättefin häst som gick 130-hoppning och var placerad jämt.

Efter bokstavligen hundratals placeringar sålde hen hästen med motiveringen att det inte kändes utmanande med denna häst längre.

Jag kunde inte alls förstå det varken då eller nu: för mig hade det varit underbart med denna formen av “smooth sailing”.

Ödets ironi var att hen köpte en unghäst efter att ha sålt sin fina hoppmaskin och efter bara en kort tid av framgångar blev det bara hur mycket skit med denna häst som helst. Både prestationsmässigt och skademässigt och det höll på i flera år och blev aldrig bra.

Jag snubblade över en intressant sida på Facebook: ”Dumpstrigslyx” som om jag har uppfattat det rätt drivs av en person som, något förenklat, letar i affärernas sopor för att ta hem sådant de slängt, allt möjligt i allmänhet och mat i synnerhet.

Bilden ovan visar vad personen kan få med sig på en dylik räd.

Jag har på bloggen många gånger kommenterat matsvinn och människors hysteriska tilltro till datummärkning snarare än användning av de egna sinnena för att avgöra hållbarheten hos livsmedel och tycker det är förfärligt att så mycket slängs i onödan medan vissa knappt har pengar till mat.

Nu kände jag inte ens till fenomenet dumpstring när jag var yngre och hade ont om pengar men hade jag gjort det hade jag nog kunnat ansluta mig till sopletarna.

Jag har inga problem att tro att det finns personer som aldrig BETALAR för mat när jag ser de mängder de tar ur affärernas containrar- mat som i annat fall skulle förstöras.

Vad tänker ni om matdumpstrare?

Är de äckliga som rotar i sopor eller smarta?

Slänger ni själva ofta mat? Är ni noga med bäst-före-datumen?

Jag försöker själv verkligen aktivt att i princip aldrig slänga mat.

Jag äter upp, fryser in överblivet, försöker använda sådant som håller på att bli gammalt till grytor/ pajer/ bakverk, jag ger det Molly kan äta till henne och hästarna får det de kan äta (äpplen, päron,morötter, brödrester).

Och vad gäller datummärkning, framför allt på torrvaror, bryr jag mig mycket sällan om stämpeln utan använder framför allt näsan.

Heads up…..detsamma gäller en djurägares älskling!

Säg vad du vill om mig eller bete dig hur som helst och det är inget I jämförelse med vad som kommer att hända om du gör samma sak mot min hund eller häst! Då blir jag som en tigrinna….

Det tog många år innan mina föräldrar slutade fråga mig när jag ”skulle sluta med min hobby” (de förstod inte att det är en livsstil).

Själv är jag lika sugen på att rida, lika glad efter ett lyckat pass som för +40 år sedan!

Vad gör ni om er häst under ett ridpass känns ovanligt fin och utför det ni begär nästan bättre än någonsin?

Passar ni på att rida lite ”extra” och njuta av den härliga känslan eller kan ni t.o.m. avbryta passet i förtid?

Jag vill absolut göra det sistnämnda för risken med att fortsätta är att man får ett bakslag som liksom övertrumfar den tidigare härliga känslan så att jag i stället känner mig lite missnöjd efter passet.

Nej, då känns det bättre att avsluta även om passet blev kortare än planerat och vill man inte ställa in hästen i boxen/ hagen direkt är det bättre att skritta ut en sväng.

Jag har ju en stor hage till Frenchie så jag behöver inte oroa mig över bristen på tillräcklig rörelse även om jag bara skulle rida ett kortare pass (eller inget alls för den delen) men har man hästen i en liten ”ruta” så tycker jag att en skritt-runda efter ett kort pass känns klokare för att få lite mer aktivitet och variation.