Ambitiösa och pausfåglar

Läser följande ur tidningen Ridsport på nätet:

”Jag träffar ryttare som inte jobbat något med bommar eller markarbete sedan jag var där senast för två veckor sedan. Ryttarna behöver fler småövningar mellan träningarna för att jobba med rytm och balans.”
Björne Carlsson, nyutnämnd mastertränare, säger inte att det var bättre förr men att dagens ryttare behöver vara mer aktiva av egen kraft.”

Själv vill jag påstå att detta är något som alltid förekommit, även i dressyr och jag har ibland diskuterat det med tränare.

En del elever är mer där för det sociala, som ett ”uppsuttet kafferep” om man ska raljera lite och de vill bli lite smekta medhårs och känna att de är med i ett socialt sammanhang där de kan berätta om att de minsann tränar.

Andra är jätteambitiösa och jobbar flitigt på hemläxan och tar varje tillfälle att träna.

Jag vet dressyrtränare som inte vill ha ”kaffereps-elever” eftersom det inte händer något mellan träningarna medan någon annan ser dessa ekipage som lättförtjänta pengar och kallar eleven för pausfågel bakom ryggen.

Känns det igen och vilken typ av ryttare är du?

En kommentar

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>