Så här såg det ut i morse när vi var nästan hemma efter en skritt-runda i skogen.
Och att jag ens kunde befinna mig där OCH t.o.m. ta ett kort tillskriver jag gårdagens kloka setup från min sida.
För att ta det från början var min plan för ca 10 dagar sedan att rida just denna sträcka fast åt motsatt håll, dvs hemifrån och in i skogen.
Men redan när jag närmade mig grusvägen såg jag dessa:
Man var alltså i full färd med att plocka bort stängsel som omgett stigen på båda sidor och Frenchie såg både stängselrullarna och lastbilen som personen som höll på med detta arbete hade parkerat så att den nästan blockerade stigen.
Och detta räckte för att min knäppis skulle signalera ”om du försöker tvinga mig att gå dit kommer det att bli NASTY”.
Jag känner ju mitt djur ganska väl vid det här laget och var inte det minsta intresserad av att inleda vad jag hade planerat som en avslappnad skrittrunda med något nasty så jag vände helt sonika och red i den andra, mindre skogen i stället.
Rullarna har sedan dess legat kvar och eftersom jag mest rider i den stora skogen och grusvägen är den enda vägen dit om jag inte ska rida en omväg på någon kilometer så insåg jag att jag på något vis måste visa Frenchie att det går att skritta förbi rullar av stängsel utan drama och igår passade jag på.
Jag tog helt sonika ut honom ur hagen under eftermiddagen och ledde honom på grusvägen med Molly som moraliskt stöd framför och mig själv hållandes i ett grimskaft bredvid.
Då var det plötsligt inte det minsta farligt att gå förbi och efter den terapi-sessionen kunde jag idag skritta förbi 10-15 rullar utan några som helst bekymmer:
Ja, så får man hålla på om man har en knäppgök som kan reagera väldigt starkt om man försöker tvinga honom till saker uppsuttet utomhus.
Tröttsamt så klart men hellre det än att riskera whatever i allmänhet och att ramla av i synnerhet.
Nu ska jag vara ärlig och säga att jag aldrig hade orkat promenera hur långt som helst om rullarna låg flera kilometer från stallet; då hade jag helt enkelt ridit någon annanstans men nu ligger dom 5 minuter från stallet så det gick enkelt att träna från marken och därmed slippa bekymmer uppsuttet i morse.
Idag har Henrik och jag varit på Biltema där jag köpte fler refillpåsar till min fuktslukare. Mitt stall kan bli rätt så fuktigt om det regnar mycket och jag tycker detta hjälper.
Vi passade även på att äta lunch på Jensens Boefhus så vår spis fick ännu en vilodag 🙂 .
Till och med min lilla häst tittade på rullarna, eller iallafall rulle nr 1.. alltså, tittade, och gick förbi..
Tänk så olika de där djuren är…
Jag troooor att han mest glodde på rullarna eftersom lastbilen också var där och en person ”höll på” med whatever (vi såg honom bara på håll). Igår glodde han inte alls och inte heller idag.
Men han ÄR definitivt ovanligt gloig med VISSA saker och dessutom extremt svårövertalad ibland.
Alla mina tidigare hästar har varit hans raka motsats nästan.
Btw: den rostiga elevatorn (?) vid sågverket trodde han skulle döda honom i somras liksom några vita björkstockar förra året. Suuuuuck!
Den hästen jag rider på ridskolan är 19 år och väldigt cool med allt, men i fredags var han lite lurig redan när jag hämtade honom i hagen och på vägen till stallet råkade jag släppa väder – högt! – och då blev han så ”rädd” att han nästan sprang över mig haha. Jag vet att alla säger att hästar inte fungerar så men ibland tycker åminstone jag att det känns som om de letar efter anledningar att bli rädda faktiskt.