Månadsarkiv: mars 2025

Måndag- produktiv

Idag har jag fått en hel del gjort och det känns alltid bra, i alla fall efteråt ha ha ha!

Jag började dagen med att åka och träna för Nina och efter en power-nap mitt på dagen var det dags för en av mina tråkigaste hästrelaterade sysslor: spånhämtning.

Egentligen är det verkligen ”dagens i-landsproblem” för det tar bara ca 2 timmar allt som allt och jag gör det med ungefär 1,5-2 månaders intervall och får dessutom spånet gratis så jag borde inte gnälla.

Vid varje hämtning fyller jag 2 storsäckar och 2 plastbaljor (se bild) och det är ju bara Frenchie som står på spån.

Anledningen till att jag inte har båda hästarna på halm (som jag också får gratis och hemkört i storbal) är att jag inte vill överfylla min lilla gödselstack. Bibbi är sjukt renlig så den lilla mängden halm jag använder till henne märks knappt.

Idag tog jag mig också tid att plocka lite påskliljor på en ödetomt nära Ryhus.

Jag har gärna snittblommor hemma men tycker ärligt talat att de är för dyra att köpa så det unnar jag mig sällan numera.

Hade jag haft obegränsat med pengar hade jag haft många välfyllda vaser inomhus men nu blir det oftast sådant jag plockar i naturen.

Köper ni blommor generellt och tycker att det är värt pengarna eller är ni som jag?

Nytt i krukorna

Förra året fick jag en ny favoritblomma i trädgården; dahlian.

Det finns tydligen en trilijon olika sorter så det är inte lätt att välja men de på bilderna ovan beställde jag och fick hem för några dagar sedan.

Det är alltså lökarna jag fått så nu återstår det att se om jag ”får ut” några blommor också!

Annars får jag hålla mig till mina penséer på trappan (dit vågar inte dovhjortarna gå) och till den extremt tacksamma blomman Stjärnöga.

Stjärnöga är som ett Kinder-ägg med 3 önskningar i ett; billig, blommar i många månader OCH ratas av dovisarna!

Söndag- ut på tur- delvis regnsur

Idag hoppades jag och Elisabet på en felaktig väderleksprognos med tanke på gårdagens underbart soliga väder men tyvärr blev vi bara delvis skonade från det utlovade regnet.

Nu är ingen av oss någon ”mes” så vi var tacksamma över att det ändå inte regnade under hela turen även om jag, trots overall, frös mot slutet eftersom det även blåste en del.

Nu har jag utmanat ödet och tvättat overallen med tanken att packa ihop den för säsongen så kommer det ett oväntat snöfall framöver vet ni vem ni ska skylla på!

Senare på dagen åkte Henrik och jag och hämtade morötter till hästarna och eftersom jag vanligtvis gör detta på väg till jobbet, dvs i mörker, har jag inte noterat en del av invånarna på gården.

En massa urgulliga små lamm som vinglade omkring i sin hage! Det är ju också ett vårtecken så det går definitivt åt rätt håll!

Lördag-vårtecken

Idag har jag ridit på min utebana och det utan långkalsonger- ett säkert vårtecken *ASG*!

Ett annat vårtecken är att min gödselstack är så gott som tömd av hugade trädgårdsodlare och jag planerar att använda ytan till några pallkragar om ett tag. Perfekt att slippa ogräs och att ha en fast yta direkt utanför stallet.

Vi unnade oss en restaurangmiddag idag och det kan jag säga är något vi dragit ner rätt mycket på; uteätandet.

Mat har blivit så otroligt dyrt tycker jag och det är jag säkert inte ensam om att tycka.

Handlar ni som vanligt eller försöker ni att dra in på något?

När jag såg vad apelsinjuice kostar numera (hade inte handlat det på ett tag) kände jag ”näe…det är inte värt det” och så kan jag känna med en del frukt och grönt också. Inga påsar med äpplen till hästarna tex utan de får vänta på våra egna.

Fredag- invasion

Även i morse såg jag hur många dovhjortar som helst vid Ryhus och som tur är så förstör de till skillnad från vildsvinen absolut ingenting och hästarna och Molly bryr sig inte om dom för fem öre.

Så länge jag inte sätter ut tulpaner (dovis-godis) rör de ingenting- inte hästarnas ensilage i hagarna och inget annat heller.

Men jag vågar inte ha stalldörrarna öppna på natten för jag skulle inte garantera att de inte skulle våga sig på ett besök.

Frenchie har vilodag och har gått ute i strålande sol hela dagen.

Bibbi har jag tagit av täcket på och den bortskämde har bara ett ofodrat bomullstäcke på sig.

Jag har varit på Bengts hästsport och köpt linfrökaka till honom och det kommer att vara hans enda proteintillskott nu.

Hela vintern har han ätit Granngårdens egna proteintillskott som jag köpte för halva priset i somras pga kort bäst-föredatum och uppenbarligen har han ”lived to tell”.

Att köpa foder med kort datum har sparat mig många tusenlappar genom åren och jag är av exakt samma åsikt vad gäller detta som vad gäller ”människomat”- folk är på tok för hysteriska vad gäller utgångsdatum.

Just spannmål kan hålla i en evighet om man förvarar det rätt, framför allt på vintern men om andra inte vågar köpa blir det bara mer till mig och mina hästar 🙂 .

Slutet gott allting gott…eller inte?

Har ni hunnit läsa detta?

Själv undrar jag om detta inte var ”best case scenario” oaktat anledning?

”Man” fick/ uppgav en för de flesta legitim anledning att bryta avtalet/ samarbetet (hot) utan att tappa ansiktet och erkänna att man gjort en missbedömning och kan nu bara hoppas att folks minne är kort och att Falsterbo inte förlorat allt för många kunder/ besökare/ penga-slösare.

Jag tror personligen att Falsterbo varit på fallrepet i några år med eller utan detta mycket omdebatterade samarbete och att andra skäl kommer att påverka vad jag tror blir en svikande publik mm.

Den stora majoriteten av ”vanliga människor” i Sverige idag, hästgalna eller inte, har fått en så pass stor negativ påverkan på sin ekonomi att Falsterbo helt enkelt har blivit för dyrt att besöka i allmänhet och att lägga pengar på vad gäller mat och mässköp i synnerhet.

Så kanske kommer vissa att bita ihop och trots allt köpa en inträdesbiljett eller två men att familjer i dagens matpristider ska käka middag inne på Falsterbo-området eller stor-shoppa så som man kanske unnade sig förr finner jag ganska osannolikt.

Så på det stora hela kommer Falsterbo inte att vara den kassako det varit- frågan är bara vilka som kommer att påverkas mest? Min åsikt och vad jag förutspår.

Torsdag- åt rätt håll

Kolla så många dovhjortar jag lyckades få med på en och samma bild på väg till träning för Nina igår!

Gården i bakgrunden är vår närmaste granne (kanske 300-500 meter från Ryhus) men har varit obebodd i några år.

Så här välharvat är det ofta när jag kommer till mina träningar och själv är jag lite av en harvnings-narkoman så så här såg det ut när jag red i morse:

Efter ett fint pass avslutade vi ridningen med en kort skritt-tur i skogen även om Frenchie tyckte att det kunde ha räckt att vara på utebanan:

Nina och jag har diskuterat detta flera gånger; Frenchies inbyggda ifrågasättande på ett sätt jag inte är van vid från tidigare hästar.

En del djur säger liksom ”ja och amen” till nästan allt medan Frenchie ibland är mer ”måste jag” eller i värsta fall ”jag vill INTE och försök inte att tvinga mig”.

Tack och lov är hans ”nej-sägeri” dels myyyycket mindre förekommande numera och dels oftast inte så dramatiskt som det kunde vara förr men jag får liksom alltid ha i åtanke att det kan bryta ut.

Med tex Vicke red jag bara ut utan att reflektera över om det stormade, lastbilar körde i skytteltrafik genom skogen pga något arbete eller något annat ”out of the ordinary” inträffade när jag hade planerat min ridning men med Frenchie måste jag alltid liksom väga vad som kan utgöra en risk (lastbilarna i exemplet ovan tex) och anpassa mig därefter= rida någon annanstans.

Men på det stora hela går det definitivt fint/ bra med ridningen på alla vis och jag är ju helt galen i detta näpna lilla djur ❤️!

Förlustaffär

Tänk vad vissa betalade för dylikt porslin när jag växte upp, var så rädda om det och nu är det ingen som vill ha det ens till skänks många gånger!

Likt mycket annat som det samlades på ”förr”!

Och de som är unga idag vill högst troligt inte ha massor av det som deras föräldrar/ mor eller farföräldrar tycker är jättefint och som de tror att barnen/ barnbarnen ska bli glada över:

Snälltolkning

Kollar på ett klipp på Instagram där Lisen Bratt Fredricson uppmanar oss att ”be kind så ses vi i Falsterbo” och där andemeningen är att det är (enligt henne då) för mycket negativitet på nätet och att många bara gnäller och är elaka i debatten kring Falsterbo.

Tycka vad man vill om debaclet med namnbytet av Falsterbo horse show (som jag skrev om i förra veckan) men det jag vill ta upp idag är ett ord som jag har sett ploppa upp lite här och där på senare tid- ”snälltolka”.

Sedan urminnes tider har vissa använt uttryck som ”inte för att vara elak MEN….” när man velat vara precis det- elak alltså och nu ser jag liksom motsatsen!

Nu ska vi snälltolka = inte öppna munnen för uppenbart elaka/ idiotiska/ kränkande åsikter/ kommentarer/ händelser för då är vi negativa/ gnälliga!

Så klart kan man uttrycka sig mer eller mindre lämpligt men vi får inte gömma oss bakom varken ”jag får säga vad jag vill om jag lindar in det” eller motsatsen ”jag förkastar allt genom att påstå att det uttrycks på ett inte snällt vis”.

Jag har på gott och ont själv haft en för stor trut genom åren och sagt/ skrivit saker som upprört och det har jag försökt att ta lärdom av med varierande resultat men den här nya lättkränktheten som florerar lite väl ymnigt här och där är inte heller sund menar jag.

Att behöva väga varje ord på en våg och hellre vara tyst än att säga sin mening…nä…det skapar en tystnadskultur som jag tycker är minst lika dålig och ibland rent av farlig som när ”sanningssägare” sårar när de ”bara är ärliga”.

Någon som fattar vad jag menar och håller med eller inte?

Den där lådan

Att en del sparar ”bra att ha grejer” är ett välkänt faktum och vissa driver ju detta in absurdum och blir hoarders (vad säger man på svenska- ”sjukliga samlare”?).

Men vi har väl alla lite till mans sparat på saker tänkande att whatever kommer att komma till användning ”någon gång” (läs: ofta aldrig) 🙂 .

Men sparar ni även på grejer som ni hittar någonstans hemma (men ärligt talat inte vet vad det är) eftersom ni tänker att saken säkert är en viktig komponent till whatever?

Så gör i alla fall jag och dessutom tänker jag att OM jag kastar grejen så kommer jag när som helst att plötsligt inse att den är jätteviktig och att whatever nu inte kan fungera utan den. Det händer också typ aldrig 🙂 .