Att det finns olika skäl till att man tävlar med sin häst är (så klart) ingen nyhet och jag funderade lite över detta nyligen när jag såg ett visst ekipage i resultatlistorna.
En häst som tidigare och i flera år har tävlat på en hög nivå och som numera frekvent tävlar på en betydligt lägre nivå, med samma ryttare. Det ska sägas att ekipaget var framgångsrika på den betydligt högre nivån och är minst lika framgångsrika nu.
För mig är detta konstigt men när jag tänkte efter så beror det på mitt främsta skäl till att tävla.
Och för mig är tävlandet en utvecklingsmätare på hur långt jag och hästen har kommit tillsammans. Ibland kan det vara roligt/ utmanande/ lite av en ”fjäder i hatten” att tävla på en nivå som man inte fullt ut behärskar men att tävla på en lägre nivå än jag vanligtvis gör skulle inte falla mig in.
Jag som då tävlar MSV B:2 och MSV B:5 skulle inte drömma om att starta MSV C eller ännu ”värre” LA med Frenchie- det skulle för mig kännas….tja….smått pinsamt och inte OK.
Men i teorin är det fullt tillåtet och det är ju bara min egen känsla av vad som är rätt eller fel som styr.
Som sagt använder jag tävlandet som en mätare på hur långt vi har kommit och när jag känner mig tillräckligt säker och det känns som att jag har ”tillräckligt antal placeringar” (vilket verkligen är subjektivt) på en viss nivå så lämnar jag den och återvänder aldrig mer. Inte med samma häst i alla fall.
Dels tycker jag att det är mer utmanande om jag lyckas utbilda oss så att vi kan tävla svårare klasser och dels ser jag inte nöjet/ tillfredsställelsen i att ha +50 placeringar i en och samma klass. Då menar jag att jag är överkvalificerad.
Hur resonerar ni med ert tävlande?
Jag hade antagligen hållt med dig för 15 år sedan.
Men ser på livet annorlunda nu, låt folk göra som de vill. Alla har så olika resor i livet och behov att fylla.
Fast du säger inte emot mig.
Man HAR olika behov både personer emellan och som person över tid. Man kan ändra sig.
Jag tycker och har alltid tyckt att det är ojuste mot medtävlande att sitta och roffa åt sig rosetter i en låg klass. Sedan förstår jag att livet förändras. Jag har ju pga av sjukdom inte ridit på länge och när/om jag kommer tävla igen kommer jag börja om från LC. Inte för att jag precis var någon rosettplockare i LB eller LA. Varför man än tävlar så tycker jag ändå att det är rimligt att tävla i en klass som motsvarar ens nivå. Ligger jag låt säga på 70 + gång efter gång i LB är det väl ändå rimligt att gå upp en klass. Sen förstår jag att både ryttare och häst kan ha begränsningar hur högt man kan gå men detta gäller ju absolut inte i L-klasserna.
Men det står ju såklart var och en fritt hur man vill göra.
Sen tävlar/tävlade jag också för att utvecklas. Utvecklingen kan dock utgöra olika aspekter, ex att hästen ska bli lugn på framridning, eller inte skygga för domare etc.
Instämmer helt!
Om jag hade vunnit…säg…MSV B:2 +5 ggr inom loppet av ett år hade jag inte ridit den klassen mer utan satsat på att försöka bli lika bra i högre klasser.
Tyvärr tror jag också att de överkvalificerade ekipagen BIDRAR till att antalet tävlingsstarter minskar. Det finns så klart andra och större anledningar men jag tror ändå att de flesta som tävlar vill möta jämbördiga ekipage och/ eller ha en i alla fall teoretisk chans att placera sig. Annars kan man lika gärna rida pay and ride och det är ju det en del gått över till.
Nu har jag ju ingen aning om vilket ekipage det handlar om men min spontana tanke är ju att något hänt. Kanske har hästen varit skadad, eller ryttaren, eller så har de ”varit av banan” av någon annan anledning. Eller så har man valt att backa bandet för att något inte fungerar, det är kanske vanligare att man gör så inom hoppningen men det kan säkert hända ett dressyr-ekipage också. Kan ju även vara att hästen har blivit till åren men att man fortfarande tycker det är lite roligt att tävla ihop:-)
I sak har du absolut rätt i ditt resonemang men i detta specifika fall handlar det om +20 starter på den betydligt lägre nivån och med många vinster där. Då har man ju verkligen lyckats.