Travarnas dåliga rykte

Sitter och läser denna artikel i Hippson och nickar instämmande.

Jag har skrivit om det här med att använda fd travare (sådana som tidigare tränats för att tävla i trav) till ridning och när jag började blogga var detta ett säkert diskussionsämne om man ville ha en hetsig debatt.

Det finns en hel del negativa åsikter bland ”ridhästfolk” när det handlar om att rida på en travare medan de som har en travare ofta tycker att de är jättebra hästar.

Det har i diskussionerna ibland känts som att det är lite av en statusgrej där den som har ett dyrt fint halvblod ser ner på någon som har köpt sin travare för en spottstyver. Typ.

Jag har själv ridit ganska många travare i min ungdom men det har i princip uteslutande handlat om tävlingstravare som jag har ridit ut i motionssyfte, inte för att skola dom i hoppning eller dressyr.

Och som uteridningshästar har jag varit mer än nöjd med de djur jag suttit på- det har varit okomplicerade, snälla hästar som gått fram över stock och sten utan drama.

Min uppfattning att omskolade travare fått ett många gånger oförtjänt dåligt rykte är att detta beror främst på de som köper/ rider dom, inte hästen!

Hästarna är som sagt enligt min erfarenhet snälla och tåliga men många som jag sett rida travare genom åren har varit mycket okunniga och inte förmått förmedla vad de vill till hästen och/ eller ställt orimliga krav utan att själv besitta kunskapen att lära hästen.

Så blir det när det under många år varit en av de billigaste hästarna man kan köpa och tyvärr blir även utrustning, foder, handhavande mm därefter.

Det är möjligt att trenden har eller kommer att brytas nu när allting kring hästar har skenat i pris och någon som har en mycket begränsad ekonomi inte ens kan köpa de billigaste hästarna men detta är alltså vad jag har sett över tid.

Alla hästar behöver genomtänkt utbildning för att komma till sin rätt men man har också ofta ett större eller mindre försprång om man köper en häst avlad för sitt ändamål så att säga.

Det betyder inte att man tex inte kan tävla i hoppning med en travare för det finns det många som har gjort och med framgång dessutom men man kan inte förvänta sig att någon som själv knappt ens har ridit på ridskola eller på annat vis fått ridutbildning ska kunna lära/ omskola en häst hur som helst.

Och det är där jag vill påstå att det har brustit i de exempel jag sett; att den som köpt en travare tex inte förstått hur viktig grundutbildningen med tränare är eller så har det inte funnits pengar till den.

Man får ju på gott och ont i många, många fall det man betalar för och köper man outbildat och inte själv är kunnig nog att utbilda så kan man inte förvänta sig underverk, varken av travare eller några andra hästar.

17 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Travare har ju lite uppförsbacke för dressyren med sina speciella gångarter men om man vill ha en snäll och robust allroundhäst så tror jag absolut att de kan vara ett bra val. När min pappa var brandman övade de ett par gånger i ett travstall med rökmaskin och full rökdykarutrustning och allt och hästarna var så välhanterade att de knappt ens klippte med öronen (en hade tydligen kört ned hela näsan i fickan på pappas jacka för den letade godis haha). Men som du säger, som med alla hästar är det ju viktigt att man lägger tid och energi (och pengar) på god omsorg och utbildning. Thomas ser ganska ofta travare på distansritt, de har ju i regel makalös fysik.

    Själv skulle jag kanske satsa på ett rejälare fullblod hellre än en travare om man vill rida dressyr just, här i Frankrike finns det jättefina omskolade fullblod för verkligen inga pengar och de har ju lite bättre gångarter även om de är långt ifrån ett modernt halvblod. Men å andra sidan är de inte så robusta som travare kanske.

    Svara
    • Birgitta

      Jag har absolut ingen koll och har inte alls reflekterat över om det är vanligt med travare som tävlar i distansritt i Sverige men spontant BORDE de ju passa ypperligt för detta ändamål?

      Jag ska faktiskt fråga en jag känner som tävlar i distans i England! Återkommer!

      Ang fullblod är väl deras akilleshäl hovarna men annars är de inte dumma alls att rida dressyr på. Jag gjorde det själv en del som tonåring.

      Svara
      • Anna

        Intressant! Ja en del araber är ju otroligt nerviga vilket inte är så bra när det hela avgörs på vad hästen har i puls.

        Svara
  2. Anja K Pehrsson

    Travare är fina hästar men som ridhästar har de flera nackdelar. Majoriteten har helt enkelt ingen vidare galopp och det är ju helt rätt sett utifrån deras syfte

    Svara
    • Birgitta

      Huruvida travare har FLERA nackdelar vet jag inte och vilka de skulle vara i så fall men gällande galoppen instämmer jag helt.

      Och deras svårighet blir inte enklare att förändra om man själv är okunnig, rider i en skit-sadel och på olämpligt underlag vilket jag sett ibland. Kyra Kyrklund m.fl. hade säkert lyckats hyfsat 🙂 men är man själv inte en skicklig ryttare blir det många gånger för svårt generellt (jag har sett undantag).

      Sedan är min erfarenhet att travare än snälla, extremt välhanterade, friska och sunda, går fram över stock och sten och har en enorm ork- inga egenskaper att förakta. Och får ”aldrig” fång enligt flera hovslagare jag frågat.

      Svara
  3. Maja

    Jag tänker också att det skiljer mycket mellan individer (som med alla hästar). Det finns travare som har mer eller mindre lätt för galopp. Exteriören och lämplighet för olika discipliner kan också variera.

    Det finns folk som lyckas tävla höga klasser på en travare men som inte kommer alls lika långt med en annan.

    Sen finns det ju kallblodstravare också, väldigt allsidiga hästar som funkar till det mesta 🙂

    Svara
    • Birgitta

      Absolut är det så.

      Om någon vill satsa på att ha en dressyrhäst och kanske t.o.m. tävla lätta klasser så skulle jag AVRÅDA från att leta just bland travare men man kan säkert ha tur (och skicklighet) att hitta lämpliga hästar.

      Svara
  4. Elin Gullberg

    Travhästaveln har verkligen lyckats bra med att få fram snälla och fina hästar. Mångsidiga är de också; hur många halvblod skulle fixa att köras in i tidig ålder, tävla i travlopp, ”ridas in” (som mest verkar bestå av att sadla och rida direkt) och sedan plötsligt bli ridhäst och kanske vistas i ridhus som de aldrig tidigare varit i? Och förväntas göra olika böjda krumelurer när de enbart har tränats i att springa rakt framåt?
    Jag tycker att de är fantastiska hästar.
    Krocken blir ju om ryttaren själv är okunnig och blir frustrerad när hästen t.ex. har svårt för att galoppera. Jag är rädd för att det finns många olyckliga ridtravare därute pga det.

    Svara
  5. Minstral

    Jag tror ofta det blir fel pga okunskap. Någon vill ha en häst att rida, träna, tävla. Hästen de egentligen skulle behöva kostar alldeles för mycket. Dessutom inser de inte att de skulle behöva gå på ridskola några år till. De köper eller tom får en travare. De rider som de hittills lärt sig med skänklar och (förhoppningsvis) säte. Travaren blir väldigt förvirrad över dessa signaler.
    Jag har ridit massor av travare, underbara allround-hästar om man vet vad man köper. Att vissa travare hoppat så högt eller tävlat si svåra klasser i dressyr hör till ovanligheterna och det blir bara dumt när det slås upp stort och alla tror att de kan köpa en travare och förvandla den till en hopp-eller dressyrhäst. Grejen är ju att låta den göra det den kan bäst och sedan utvecklas utifrån sina förutsättningar.
    Hade en underbar valack till salu i ett travstall jag jobbade i. Han kunde kort galopp på böjt spår tom. En tjej kom och provred honom och hon fick inte ens fram honom i skritt.
    När man köper en travare ska man förvänta sig det rimliga, dvs en trygg skogsmulle som man i bästa fall kan träna och tävla med. Men allt utöver skogsmulle får ses som en bonus.

    Svara
  6. LenaB

    Jag har precis som du mest ridit travare i motionssyfte (alltså travare som verkar i sporten) och då främst i skogen, de var alla trevliga, vänliga och lättsamma. Några av dem (som var lite extra stela i kroppen) jobbade jag även på ridbana och de var väldigt lyhörda – för dessa för dem nya krumelurer -, men jobbet jag lade ner där gjorde nytta för dem på banan, och det ganska snabbt! Som skogsmulle och bästa kompis så borde de vara perfekta, men precis som vilken häst som helst så kräver de ju förstås rid- och hästkunskap från sin ägare/ryttare, annars blir ju inget bra oavsett häst. Tycker att det är roligt att höra om dem som lyckas även i tävlingssammanhang med dessa hästar (dressyr och hoppning), men jag tänker att de som fixar detta säkert är väldigt duktiga ryttare som hade lyckats med nästan vilken (frisk) häst som helst. Och även om jag tycker det är kul när de lyckas så tänker jag att det ger lite fel marknadsföring för fd travare, som om det skulle vara enkelt och självklart att de kan lyckas även som sporthästar inom ridningen. Och jag tänker precis som du att det är lätt att de hamnar fel och blir väldigt missförstådda hästar.

    Svara
    • Birgitta

      Ja, precis som Minstral också var inne på får man absolut inte tro att det bara är att ta vilken travare som helst och lika lätt som tex ett halvblod förvandla den till en hopp eller dressyrhäst. Lika lite som jag hade kunnat köra snabbjobb med Frenchie bara sådär 🙂 .

      Och däri ligger en stor svårighet tror jag: att många som vill omskola travare inte förstår vilket enormt arbete det är och som pressar hästen både fysiskt och psykiskt.

      Svara
  7. Anna Ozén

    Skulle säga att travhästar bara har fördelar för den större delen av Sveriges hobbyryttare. De har oftast varit ämnade för något stort och fötts upp med den största noggrannhet av professionella personer. De har ätit analyserat grovfoder, verkats, avmaskats och röntgats samt fått ev ocd opererad. De har hanterats från dag 1 och haft en mycket tydlig utbildningstrappa. Vad de däremot inte tränats för är regelrätt ridning. Jag skulle önska att det till varje större travbana fanns ett utbildningsstall för omskolning av travhästar. För en trygg kamrat att ha roligt med dom man ge obegränsat med mat utan att den blir sjuk vore en drömhäst för många.

    Svara
  8. Frida

    Upplever att det ofta blir en krock med ryttarens förmåga och det som krävs för att skola om en travare till ridhäst. Och det finns travhästar som definitivt inte är lämpliga att rida på hur skicklig ryttaren än är. Har sett exempel på travhäst som slutade som travhäst för den var för stor och ”slängde” bakbenen för långt bakom sig och för brett så den slog typ i sulkyn. Den försökte man sig att rida, var fullständig katastrof och snudd på misshandel då den helt saknade förmåga att bära sig på ett lämpligt sätt, och den visade tydligt hur frustrerad och arg den var. Var troligen inte frisk i kroppen heller. Men har också sett många som blivit jättetrevliga ridhästar men dessa har haft en helt annan exteriör. Det gäller att välja rätt travhäst. Har det inte varit ngt projekt med utbildare (kanske hon tom var hippolog?) som skolade om travhästar för att sälja som hobbyhästar? Det tyckte jag lät toppen, en duktig ryttare skolar om så att hästen får en bra grund och hobbyryttare kan köpa en trevlig häst för hyffsat rimlig peng även om den så klart kostar mer än om man köpt den oriden från banan.

    Svara
    • Birgitta

      Din första mening är liksom essensen av mitt inlägg och vad jag tror är den största anledningen till att en del gör sig löjliga över travarna som ridhästar och att det kan bli ganska tokigt också.

      Hade skickliga ryttare lagt tid på att utbilda fd tävlingstravare hade vi fått se helt andra resultat (ganska självklart förvisso) men nu är det inte sällan de ”sämsta” (minst utbildade) ryttarna som ska skola hästar som många gånger är svårare än tex halvbloden eftersom de, om inte annat, inte är avlade för ändamålet.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>