Att en del sparar ”bra att ha grejer” är ett välkänt faktum och vissa driver ju detta in absurdum och blir hoarders (vad säger man på svenska- ”sjukliga samlare”?).
Men vi har väl alla lite till mans sparat på saker tänkande att whatever kommer att komma till användning ”någon gång” (läs: ofta aldrig) 
.
Men sparar ni även på grejer som ni hittar någonstans hemma (men ärligt talat inte vet vad det är) eftersom ni tänker att saken säkert är en viktig komponent till whatever?
Så gör i alla fall jag och dessutom tänker jag att OM jag kastar grejen så kommer jag när som helst att plötsligt inse att den är jätteviktig och att whatever nu inte kan fungera utan den. Det händer också typ aldrig .
Jag är nästan tvärtom, jag älskar att kasta saker. Men vissa saker hoardar jag, som knappar, fina kottar, fina snören, fina askar, tygbitar… Men inte random plastbitar och muttrar och sånt. Min man däremot är en riktig samlare så hela vårt hem är fullt av hans grejer (än så länge hehe).
Det får mig att tänka på min man.
Han fick ryggskott för ett och ett halvt år sedan och var oförmögen att röra sig under ett par veckor.
Normalt är det han som fixar och donar i vårt kombinerade garage och verkstad. Han tycker om att pyssla, bygga och ta hand om bilarna. Jag har förmånen att aldrig behöva fundera över bilarna. Behöver jag köra har han kört fram bilen till mig. Helt otroligt lyxigt.
Men när han hade ryggskott fick jag givetvis köra ut bilen själv ur garaget. Då kom jag till insikt att han använde ”skohorns modellen”.
Det var nästan omöjligt för mig att få ut bilen och jag valde att låta bilen stå kvar ute efter det.
Till jul fick han en isolerad containern, modell jättestor, av mig för att ha alla sakerna i så att det skulle bli bra med plats för bilarna.
Det var väldigt bra och uppskattat av min man.
Men nu kan jag konstatera att både containern OCH garaget är överfullt igen.
Det gör inget så länge han är glad.