Bilden är förvisso från förra året och riktigt så här grönt är det inte runt Ryhus än men gräset har absolut börjat komma.
När jag ser hur det gröna påverkar mina hästar, som ändå faktiskt kan beta året runt om det inte är snö så blir jag nästan lite ledsen över hur vi låter många av våra hästar leva till vardags, så även jag själv under många år. I grushagar utan något att äta och där många bara står rakt upp och ner i många timmar.
Om jag alltså ska döma utifrån mina hästar som jag absolut inte tror är unika på något vis så är det gröna gräset så viktigt för dom och något de verkligen vill äta.
Mina började rata utlagt hösilage för någon vecka sedan och jag har vid enstaka tillfällen märkt hur både Bibbi och Frank vid utsläpp betat en kort stund och först därefter gått till respektive krubba med havre?!?! Det är banne mig stort!
När jag kommer ut till stallet på hösten och vintern, även om klockan bara skulle vara runt 15.00 kommer båda direkt och väntar på att bli intagna (även om jag kommer i ett annat ärende). Tar jag inte in dom står de och väntar en lång stund om jag skulle ändra mig 
.
Igår kunde jag gå ut till stallet och pyssla med annat till 17.30 utan att Frenchie skänkte mig en blick från sitt betande och Bibbi kom till grinden men gick snabbt iväg igen när jag ignorerade henne.
Så jag är innerligt tacksam över mina gräshagar och fattar absolut att alla inte har samma möjligheter men det är intressant att studera hästarnas beteende och hur mycket gräset betyder för dom.
Ja det är ju typ det hästar gör. Att inte låta hästar beta gräs är faktiskt enbart djurplågeri.
Ja, jag är oerhört tacksam för våra fina och relativt stora rasthagar med gräs och utan lera. Nu har de flesta stråna börjat växa och Barbie ratar glatt det mesta av de ynka kilon hon får morgon och lunch. Hon får gå in och äta under eftermiddagen, men nu blir det senare än under vintern. I sommar kommer hon att kunna växla mellan två hagar dessutom när några ska ner på betet.