Jag följer just nu en diskussion på nätet som handlar om hur man ska värdera en unghäst med flera (4) röntgenfynd.
Som vanligt går åsikterna isär och medan vissa hävdar att hästen är osäljbar/ knappt värd en krona så är andra mer generösa i sina tolkningar.
Själv menar jag att en icke-tävlad 5-åring, som i fallet ovan, är ett otroligt oskrivet blad som definitivt inte har visat sin duglighet och därför kommer att bli mycket svårsåld, ffa till en hobbyryttare och om vi pratar ”dyrt” (säljaren hävdar att hästen är ett ”svårklassämne”).
De som menar att den felfria hästen inte existerar och att det finns massvis med djur som fungerar ypperligt trots olika typer av röntgenfynd har absolut rätt- min förra häst Vicke är ett utmärkt exempel.
Men när han såldes hade han tävlat i nästan 10 år och MYCKET.
Och hans fynd drog ändå ner priset och någon köpare backade ur trots initialt enormt intresse.
Den kategori av köpare som skulle köpa hästen i diskussionen ovan och för säg… +100.000 är MYCKET snäv menar jag men visst….man kan givetvis ha tur/ skicklighet att hitta denna person .
Att ägaren tycker att hästen är ett svårklassämne säger mig väldigt lite; massvis med hästar är extremt lovande som unga men sedan blir det ingenting av dom ändå- av en massa olika anledningar.
Vi lever idag i ekonomiskt mycket tuffa tider så ska en hobbyryttare köpa en häst för x hundratusen ska den dels vara hyfsat ”felfri” dels ha bevisat sin duglighet på olika vis.
Jag fattar att det är extremt ”surt” för säljaren att alla dessa röntgenfynd hittats men det är den bistra verkligheten med att äga ett djur. Värdet kan rasa på en sekund av x anledningar.
Jag är ju själv i denna sits och sååå tacksam att jag verkligen vill behålla min häst med alla till buds stående medel för han gick från dyr, fin och FELFRI tävlingshäst till en häst med en kronisk, allvarlig ledbroskskada på en dag.
Han kan ”rasa ihop” när som helst även om han fn med MYCKET eftertänksam ridning/ matchning kan tävla på MSV-nivå och jag skulle säga att han är i princip osäljbar.
Även om det kan vara intressant att försöka resonera över vad hästen teoretiskt skulle kunna vara värd så är det ju till syvende och sist marknaden som bestämmer, hästen är värd vad man kan få för den och jag tror som du att i ett svårt ekonomiskt klimat så är det nog kanske inte riktigt i nivå med vad säljaren hoppas.
Även jag följer denna diskussion. Om jag hade letat påläggskalv och dessutom för högre klasser så hade jag nog inte vågat hoppa på denna. Den har en hel del röntgenfynd av den art som jag hade varit skeptisk mot. Hade den gått x antal år, tävlat och visat sig fungera så är det en helt annan sak, men den är väl så vitt jag förstått inte tävlad/visad ännu och dessutom så pass ung att det är oerhört svårt att veta om/hur det kommer att påverka den. Det är ju ett sto, men för mig saknar den avelsvärde i och med de fynden just den har (lösa benbitar, nacke, rygg). Jag tänker att en proffsryttare har kunskapen, erfarenhet samt uppbackningen av diverse experter, men för en amatör är det inte alltid så lätt att reda ut ev problem och vad de i så fall beror på (alltså dra i handbromsen om ngt inte fungerar, och förstå att detta faktiskt har att göra med hästens exteriöra fynd). Att det finns hästar som fungerar bra trots fel håller jag absolut med om men det finns också många hästar som inte kan fungera pga av sina ”fel”. Jag önskar säljaren all lycka till, för någonstans finns naturligtvis den perfekta köparen även för denna häst!
Instämmer!
Man får inte heller glömma 2 stora skillnader mellan en proffsryttare och en hobby-dito.
Proffset har oftast ett helt annat team runt sig (och kan betala för det) och kan kosta på den svagare hästen diverse behandlingar.
Sedan har proffset flera andra hästar att rida och står inte och faller med att bara ha en häst som hen vill rida i vart fall 5 dagar i veckan.
Vi hobbyryttare har oftast bara vår enda häst och frestas kanske därför också att inte ge den återhämtning/ anpassad ridning/ reducerat tävlande osv.
Har man köpt ett ”svårklassämne” brukar man liksom vilja RIDA, inte skritta i skogen….