I en diskussion på nätet undrade en person varför jag skrev att ”få hobbyryttare (tack och lov) vill avla på sina ston.”
Varför jag tycker att det är bra att så få hobbyryttare som möjligt avlar på sina ston är för att många helt enkelt inte borde reproducera sig.
Det är så noga med att hingstar ska godkännas hit och dit och sedan kommer Märta med sitt exteriört inkorrekta sto som aldrig har presterat en meter i sitt liv, som är sur och vrång, svårriden och jättesvårmotiverad under sadel men den är ju så GULLIG gudbevars och det hade ju varit så roligt med ett eget litet bebis-föl!
Jo tack tills det kommer ut en avkomma som liknar sin mor, hobbyryttaren vill sälja och ingen i hela världen vill köpa.
Vanligare än man tror förr men nu sätter tex ekonomin stopp för mångas fantasier gissar jag? Tack och lov.
Jag hade faktiskt en stallkamrat som gjorde just detta val; att avla på sitt….förlåt….hemska sto.
En häst utan några som helst kvalitéer men allmänt sur och inte det minsta samarbetsvillig i ridningen- allt jag inte hade önskat hos en ridhäst.
Vad det blev av avkomman vet jag dock i ärlighetens namn inte; den kanske går svår dressyr någonstans i detta nu 
?
Bilden: jag har tyvärr inga foton på bebis-Frenchie men detta är Vicke som barn 
!
Jag som är så ångestfylld vet inte om jag ens skulle våga mig på att ta fram ett eget föl. Allt som kan gå fel under dräktigheten och födseln, allt som kan vara fel på fölet, rädslan att göra något fel med fölets uppfostran… Jag skulle vara ett nervöst vrak i flera år!
Inget för mig heller!
På tok för många osäkra parametrar vs på tok för mycket pengar att gambla med.
Blir hästen inte alls vad man tänkt sig har man slösat många år i onödan. Det är ju inte alltid whatever visar sig förrän man sätter lite press på träning och tävling.
Alla bör såklart inte avla men sur och ovilja är ju inte arv dock. Det är en häst som inte mår bra. Så om fölet får en vettig ägare så kan det mycket väl bli en trevlig hobbyhäst.
Det är liksom inte alla som är intresserade av att tävla och rida svår dressyr heller.
Alla människor är inte inriktade på prestation.
Sur/ ovilja att arbeta kan absolut handla om att hästen inte mår bra av olika anledningar men är mycket en temperament-fråga.
Och allting blir så mycket lättare med en häst som vill och försöker än en som ständigt säger nej. Oavsett vad man vill göra!
Så det behöver inte handla om tävling- det kan lika gärna vara att man vill rida i skogen utan att hästen tjurar, vägrar att gå fram, glor på allt osv.
Och kapacitet är inte så mycket värt om inte viljan finns.
Jag har haft hästar med ett övermått av antingen det ena eller det andra. Får man mycket av båda är lyckan gjord
.
Hade Frenchie haft lika mycket vilja som kapacitet hade han gått svår klass vid det här laget….