Scenario:
Du har din häst uppstallad i ett 20-hästars inackorderingsstall.
En av hästarna blir halt och ägaren tar dit en veterinär.
Hästägaren frågar efter besöket om du kan låna denne ca 900 kronor vilket en 10-dagars Metacam-kur kommer att kosta.
Enligt hästägaren har denne inte pengarna förrän vid nästa lön och då du får frågan är det den 19:e.
Vad gör du?
* Lånar ut pengarna trots att du egentligen inte vill men gör det för att du tycker synd om hästen.
* Lånar ut pengarna och tycker inte att det är något konstigt alls- nästa gång kanske du behöver låna pengar.
*Lånar INTE ut några pengar.
Inga pengar från mig (pga tidigare dåliga erfarenheter). Tycker för övrigt inte man ska ansvara för djur (eller barn) om man lever så på marginalen.
Jag är snäll och lånar ut. Men kommer inte vara lika snäll om h*n inte betalar tillbaka när lönen kommer 🙂 Drar troligtvis en predikan om vikten i att ha en hästbuffert på banken och hoppas personen lärt sig något..
Jag håller med Lina. Skulle man behöva låna pengar ska man dessutom inte göra det från sina stallkamrater. Oavsett.
Jag skulle nog bli så paff att jag sa ja av bara farten men skulle sedan gå och vara sur, och håller med ovanstående om vikten av buffert. Och hände det en gång till skulle jag säga nej.
Jag hade lånat ut pengarna. Det framgår ju inte VARFÖR stallkamraten har ont om cash just denna månad? Kanske bilen rasat eller så ha personen haft stora oförutsedda utgifter på annat håll? Bufferten kanske fanns men var tillfälligt slut? Jag hade hursom tydligt poängterat att skulden skulle återbetalas.
Eller är detta en person som ofta lånar och sällan betalar tillbaka? I så fall hade jag inte lånat ut.
Skulle inte låna ut pengarna. Lite elakt men jag är inte dennes bank… 😉
Skulle helt bero på VEM som frågade. Finns 2-3 pers i mitt stall, där jag inte skulle tveka. Resten NEJ.
Jag håller med cecilia, jag ahde lånat ut av bara farten och sedan funderat kring människan…. Men jag har såå svårt att tro att någon som äger en häst lever så på marginalen? men, men.. jag upphör aldrig att förvånas..
Lite beroende på omständigheterna, men om det var någon jag litade hyfsat på skulle jag låna ut 900 kr. Jag resonerar som följer:
– Jag har råd att förlora 900kr i värsta fall
– Jag tycker synd om hästen
– Jag har själv haft väldigt ont om pengar då min häst samlade på sig massa veterinärräkningar i princip varje månad i tre år. Jag tog visserligen bort honom mer av djurskyddsskäl än av pengamässiga skäl, men veterinären gav mig valet att försöka behandla. Min buffert var dock slut sedan flera år och mina föräldrar hade betalat en hel del veterinärräkningar, och en liiiten del i att jag ”gav upp” var också att jag kände mig tillräckligt skuldsatt.
En i övrigt pålitlig person som haft liknande otur med sin häst skulle jag låna ut pengar till, men dock endast en summa som jag kände att jag kunde överleva utan, även om det vore surt att förlora pengar.
Det beror på vem det var – det svåraste är att jag har svårt att säga nej, då får jag ljuga och säga att jag inte har råd, och det har jag lika svårt för. Bläh, jag hatar att jag är så mjäkig och har svårt att säga ifrån utan att hitta på ursäkter 🙁
Om jag ska svara på min egen fråga så hade jag INTE lånat ut några pengar.
Min erfarenhet är att det är just kring pengar man kan bli ovänner med både släkt och vänner och jag ser ingen anledning att agera bank åt NÅGON.
Har man inte en buffert får man lösa det på annat sätt (via släkt, vänner, check-kredit, pantbanken eller whatever) men att låna av stallkamrater…nej. Då ska man inte ha ett djur som är så pass dyrt i drift som en häst. Hårt? Möjligen men det står jag för.
Och jag har själv levt otroligt fattigt i perioder i ungdomen så jag är varken naiv eller född med en silversked i munnen och utan förmåga att sätta mig in i hur det är att vara utan pengar.
Hade absolut lånat ut om det inte var en person jag hade anledning att misstro. Ser ingen anledning till varför jag inte skulle göra det om någon behövde hjälp. Hade summan varit flera tusen hade jag bara lånat ut till en god vän. Har själv haft hästar och levt rejält på marginalen, t om lånat för att köpa en häst för 5000! För mig har det aldrig varit konstigt övht att pengarna är tvärslut när månaden snart är det, även om jag inte har det riktigt så längre. Sålde en gammal bil på krita till en kollega jag inte känner superväl för ett tag sen. Pengarna kom efter ett par veckor när lönen kom och hade de inte gjort det hade jag klarat mig ändå, men hon klarade sig svårligen utan bil. Nu är det ju stor skillnad på en bil och en lyxgrej som en häst, men jag har alltid varit ganska generös och hjälpsam av mig.
Om man ska se på det här med utlåning av pengar i en förlängning undrar jag om man inte i slutänden gör den som lånar en otjänst om beteendet inte av en engångskaraktär.
En person som ständigt får låna pengar när den hamnar i olika knipor behöver ju aldrig ändra sitt beteende om andra ställer upp (läs; täcker upp) och den dagen INGEN kan/ vill hjälpa kan det bli verkligt tufft.
Själv är jag av uppfattningen att man ska kunna klara sig själv och inte köpa eller ha saker man egentligen inte har råd med- har sett för många exempel på när motsaten slutat riktigt illa.
Många har också gått på rejäla nitar när det handlar om just pengar och en sak som jag aldrig någonsin skulle göra- vem det än gällde hade varit att gå i borgen för någon.
Jag skulle inte låna ut några pengar till någon som inte är nära vän till mig, och även då skulle jag tänka igenom det noga innan!