När Kreon, Soya och jag äntrade ridhuset i morse möttes vi av ett litet jamande och fick också se en mini-nos sticka fram under en av de storbalar halm vi har på den ena kortsidan av ridhuset- det visade sig vara tillhållet för 2 urgulliga kattungar.
Soya ville gärna leka- hon älskar att jaga katter så länge de är i rörelse men rör dom inte så fort de stannar fast den leken brukar INGA katter uppskatta och därför låter jag henne inte göra det.
Men dessa små misar kunde lätt gömma sig i ett litet hål i halmen så Soya hade bara att stå och vifta med svansen utanför- det blev inget kattmöte för hennes del.
Kreon brydde sig tack och lov varken om katterna eller Soyas försök att locka ut dom och efter ett tag kom NN och vår lektion kunde börja.
Vi tränade på som vi brukar- öppnorna var för att vara på vår bebis-nivå jättefina och därför nöjde vi oss med ett fåtal, skänkelvikningarna blev bara en åt vardera hållet av samma skäl.
Över lag gick passet väldigt bra tills Kreon förmodligen tyckte att lektionen kunde vara slut för när jag hade galopperat ett tag så blev han tjurig, började trycka mot den ena långsideväggen och drämde ena bakbenet i sargen.
Jag gjorde ingen affär av detta utan fattade bara ny galopp och så galopperade vi tills Kreon åter tjurade ihop och gjorde samma sak igen.
Ny galopp från min sida och jag nöjde mig med att jag kunde få till flera nya fattningar och att jag kunde bryta av när jag ville.
Denna humörsuppvisning från Spindelpojkens sida tycker jag på ett sätt är lite befriande….faktiskt…för annars blir det lite som NN också påpekade att alla våra träningar i princip BARA består av att NN står och säger BRAAAAA och att jag sitter på Kreon och säger BRAAAAA :).
Och vill man ha en känslig häst så får man också acceptera att det kommer lite ”humör” ibland- bara man vet hur man ska tackla det vilket jag tror att jag har rätt recept för hittills.
Jag är för feg för att exempelvis drämma till Kreon med spöt i sådana situationer och tror dessutom inte alls att det hade varit till nytta utan bara stressat upp honom eller gjort honom förbannad. Han är så himla känslig för alla hjälper att man absolut inte kan rida lite ”hur som haver” (läs: som jag utan minsta problem kunde göra med Archie vilket verkligen inte alltid var av godo- tvärtom) utan här gäller nog devisen ”kvinnans list övergår spindels förstånd”- jag ska kunna (och kan också) få Kreon att göra som JAG vill fast utan att han knappt har förstått hur det har gått till ha ha ha.
Håller med; ingen idé att bli arg och börja mäta sina krafter och vist måste man vara extra uppmärksam på trötthetstecken hos de unga. Vår unge sitter definitivt i väggen när han blir trött. Denna yttersida, att det ska vara sååå jobbigt att hålla in den.