Har ni tänkt på hur det ibland kan vara så att medan något har pågått så har det stört er oerhört men när det plötsligt upphör så märker man det knappast?
Det har i alla fall hänt mig flera gånger och jag tänkte berätta om 2 av dessa saker som verkligen både stört och framför allt bekymrat mig.
Om jag ska börja med Kreons hosta så var detta något han ”led” av (fast han verkade verkligen inte lidande) redan när jag köpte honom.
Han hostade varje morgon vid fodring och om man red var det samma visa där; det kunde komma upp till…tja kanske 20 hostningar de första minuterna man red- sedan blev och förblev han tyst.
Red man efter säg….klockan 10 hostade Kreon ALDRIG.
För att göra en lång historia kort fick Kreon diagnosen ”lymfoid hyperplasi” en form av ”underutveckling” i halsen som Jonas Thornell trodde skulle växa bort; ”en dag märker du bara att hästen har slutat att hosta” och han gissade att detta skulle ske någon gång i sommar.
Veterinär Thornell fick rätt även om jag fick vänta lite längre än till sommaren men nu under hösten så har Kreon (permanent får jag hoppas) slutat att hosta och jag har inte hört en enda host på kanske 2 månader.
Tidigare kunde det vara uppehåll på kanske 1 dag här och där eller om Kreon fick Ventipulmin men detta medel har ju karens och kändes verkligen inte som någon permanent lösning.
Även om jag inte har känt att hostningarna har påverkat mitt träningsupplägg eller dylikt så har det ju inte känts så trevligt att ha en häst som hostar så pass mycket; folk kan ju undra varför man rider på en hostande häst om de inte vet bättre men just denna åkomma påverkar inte en hästs prestationer på något vis (hörde att tex supertravaren Victory Tilly led av samma sak).
Hur som helst, det blev verkligen som veterinären sa- plötsligt en dag slog det mig att jag inte kunde minnas när Kreon hostade senast.
Och minns ni det kopiösa kliandet, både tidigt i våras och nu för kanske 1,5 månad sedan?
Det har också ”bara” upphört- försvann lika snabbt som det kom och jag kan bara gissa att det var pälssättningen som utlöste klådan.
Inte heller detta var det minsta kul, i våras rev Kreon hål på skinnet på några ställen och såg helt ”maläten” ut där- ni kan ju tänka er vad esteten Birgitta tyckte om DET?
Dessutom verkade Kreon klart störd av kliandet, han slängde sig mot allt som tog emot och gned sig med sådan intensitet att jag var rädd för att han skulle ta sönder både hagen, väggar i stallet och annat som vi är rädda om :).
Låt oss hoppas att både hostandet och kliandet är minnen blott säger den glada ägaren!
