På en annan blogg läste jag att bloggägaren förundrades över den shopping-hysteri som man kan se på olika mässor och i samband med stora tävlingar, Falsterbo Horse Show tex.
Min personliga teori är att det främst är barn och ungdomar som står för just denna köp-mani; de kan lägga tusentals kronor (av främst FÖRÄLDRARNAS pengar gissar jag) på att köpa allt möjligt till både sig själv och hästen.
Jag hör mycket sällan vuxna berätta lika euforiskt om saker de planerar att handla eller som de har fyndat- visst handlar de också men inte lika mycket och för lika mycket pengar och det verkar vanligare att man handlar för att man BEHÖVER något speciellt, inte BARA för att det är snyggt/ modernt och trots att man redan har 30 exemplar av detta (schabrak, luvor, lindor….).
Eftersom detta är en vuxenblogg framför allt (tror jag har ytterst få läsare under 18 år men jag kan ha fel….) undrar jag om mina iakttagelser stämmer även på er läsare eller om jag är helt ute och reser?
Brukar ni längta till diverse tävlingar/ mässor där ni planerar att ”bränna” tusentals kronor? Om ni handlar; vad handlar ni då?
Själv besöker jag mycket sällan denna typ av events och handlar därför nästan aldrig heller- dessutom känns det som att jag vid det här laget har allt vad jag behöver.
Mina Ullareds/Gekås-besök brukar tillfredsställa mina shoppingbehov ganska väl parat med kanske lite nät-handel och/ eller besök hos någon affär som har rea.
Fast Ullareds shopping (att vänta med inköp, längta till att handla, fynda, köpa saker som inte stod på listan) är väl precis samma beteende som på hästmässorna? Fast i vuxen version då?
Touché JohannaB!
Både ja och nej skulle jag vilja svara Johanna.
Visst ser jag fram emot Ullaredsresorna, köper ibland saker som ”inte stod på listan” och gläds åt mina fynd men köper jag något som jag kanske inte absolut behöver så brukar det inte handla om några dyrare saker (kanske ett par ridbyxor eller ett täcke för 300:– på sin höjd)- jag lägger inte flera tusen på hästshopping och då är jag ändå vuxen med hyfsad lön, inte en ungdom utan arbete/ inkomst.
Sett just till inkomster vs inköp tror jag absolut att ungdomar är överrepresenterade när det gäller att handla både mycket och dyrt- hör sällan och aldrig om vuxna som köper pannband för 1000:–, luvor för flera hundra, tröjor för runt tusenlappen osv.
Grundar mina teorier både utifrån vad jag läser om på ungdomsbloggar (att köpa en hjälm för 5.000:– eller ett par stövlar för 8.000 är vardagsmat enligt dessa) och vad jag ser i stallskåpen på vår anläggning.
Om jag ska generalisera så har de vuxna mycket färre saker, grejerna har hängt med i några år och är sällan ”mode-betingade” utan sådant som sett likadant ut i ”hundra år”.
Ungdomarna kan ha 20-30 schabrak, lika många matchande lindor, x antal huvor, pannband, ridbyxor osv osv.
Fast att du sällan hör om vuxna som köper dyra saker/”har saker som hängt med i 100 år” kanske har med att göra ”i vilka kretsar” du rör dig? Vi som har tävlingshästar på hög nivå i både hoppning och dressyr handlar absolut det som du klassar som dyra saker och om vi ser oss omkring på tävlingsplatserna så sitter märkeskläderna definitivt inte enbart på barn och ungdomar. Däremot så kanske vi vuxna inte har ”Kingsland-uniformen” utan något mer sofistikerade märkeskläder som inte har stora blaffiga loggor. 🙂
Haller med Maria. Tycker nog att det ar du som later ovanlig, Birgitta. Fast jag haller med om att nar jag laser om ungdomar som handlar tva par ridstovlar for nastan 9000 kr paret sa ar jag milt sagt forvanad, men gissar att de ar undantag snarare an regel – kan val inte finnas sa manga tjejer som har rad (las: vars foraldrar har rad) att lagga ut sa mkt pa stovlar? Det dar med Kingslandblaffor och sant ar deffo ungdomspryl men nog ar det manga aldre som ar ’modemedvetna’ fast kanske litet mer diskret?
Nu vet inte jag vad du räknar som ”hög nivå” Maria, men jag tycker nog att jag tävlar på relativt hög nivå (St George, Int I) och jag har väldigt sparsamt med dyra märkessaker. Jag har spenderat mycket pengar på bra utrustning till hästen. Amerigosadel, Le Tixerantsadelgjord, Sprengerbett (stång, bridong och eggbett), Micklem Bridle träns och Horseware- och Weather Beetatäcken. Men detta enbart för att det är utrustning som är bra för hästen (passform framför allt), inte för att det är ett speciellt märke. Sen använder jag schabrak från Hööks och Jacson, ridbyxor från Hööks, fleecetröja och funktionsjacka från Lidl, shortchaps från Jacson, ländtäcke från Hööks, en gammal jacka från Stadium mm mm. Och vet du vad, jag ser hel och ren och prydlig ut och framför allt så rider jag riktigt bra trots min blygsamma garderob ;). Och ja, jag har råd att köpa fina märkessaker men vill helt enkelt inte lägga de pengarna på ett yttre skal som inte fyller en bättre funktion än något som kostar en femtedel.
Förtydligande: jag menade att vuxna har utrustning som SETT likadan ut i ”hundra år”, inte som ÄR ”hundra år” gammal. Dvs saker av ”traditionellt snitt”- inte modegrejer som ingen vill ha efter en säsong.
Visst köper vi ”gamlingar” också fina och dyra saker oavsett vilket nivå vi rider på (min sadel kostade tex 31.000:–) men som Linda skrev så har jag köpt den för dess utmärkta passform, inte för att den är av ett visst, för stunden, hajpat märke.
Jag har inte trendiga modeklader pa mig nar jag rider (gamling som jag ar, haha!) men nog tycker jag stilen har andrats MYCKET pa de grejor man har – jag har definitivt helt annorlunda utrustning och klader mot vad jag hade for 10-15 ar sedan. Da hade jag mocka-shortchaps, kangor med tunnare sulor, nu har jag laderstovelskaft och ’tuffare’ kangor, fargerna har andrats och typen av vojlock/schabrak, hjalmarna har ju definitivt andrats (finns det NAGON som fortfarande rider i en gammaldags sammetshjalm langre?) osv. Snittet och materialet och fargen pa ridbyxorna har ju ocksa andrats mycket – de tvafargade byxorna sag man t.ex. inte alls, och inte heller rutiga (inte for att jag personligen har just sadana farger, men det ar det val ganska manga som har). Se ocksa traden pa fiket, dar jag namnde att jag har svart att hitta sana dar fingertoppslanga ridjackor som ’alla’ hade for 10 ar sedan, nu verkar det som om de flesta har kortare jackor och vi har definitivt mycket mer figursvangda modeller. Hur man resonerar kring shopping beror nog mera pa om man ar intresserad av mode eller ej, forutom aldern da (klart stilen ar annorlunda om man ar 20 jfr om man ar 45 – det galler ju ’vanliga’ klader ocksa, jag har ju inte samma mode som ungdomarna men ar anda valdigt mode-intresserad och vill garna ’hanga med’, fast utan att vara nagot fashion victim eller ’mutton dressed as lamb’ da). Gar inte pa sa manga stora tavlingar langre, men visst tycker jag det ar kul att kolla runt bland forsaljarna pa t.ex. Badminton eller Windsor osv, fast det skulle inte vara huvudorsaken till att jag aker dit. Sen kanske man koper nan annanstans efterat och far battre priser, men det ar ju bra att kunna klamma och kanna pa prylarna och se hur kvaliten ar innan man handlar online.
Ha ha…jag borde kanske inte ha använt orden ”hundra år”- det kan verkligen vara ett relativt begrepp.
Vad JAG menade var att jag mycket väl kan ha saker som är flera år gamla och som jag inte slutar att använda bara för att det råkar vara modernt med en annan färg på lindorna eller schabraket i år och jag känner mig inte heller manad att handla något bara för att det är ”årets mode”. Har jag redan ett fungerande täcke så kan jag mycket väl fortsätta att använda det även om det råkar vara 5 år gammalt (jodå…jag har flera i den åldern).
Jag har också ridbyxor, lindor, schabrak mm som kanske inte är ”årets snitt” men som jag gillar, lika mycket som jag kan gilla nya grejer också.
Men visst ser även en del av mina grejer absolut annorlunda ut än vad de gjorde för 10-15 år sedan (ditt exempel Cecilia)- utvecklingen har nått även gamlingen Birgitta och många grejer är både snyggare och smartare uttänkta nu än för 10 år sedan.
Nja visst brukar det bli något när jag är på Falsterbo eller liknade. Men oftast är det något som jag spanat in sedan tidigare och snarast har förhoppningen att hitta till ett bra pris. Alternativt om det är något specifikt som inte finns i närområdet som jag faktiskt vill se/prova innan jag köper. Men hysteri? Nja följer inget ”hästmode” och har inget större behov att fylla skåpen ytterliggare.. har övergått till försöka hitta saker till bra kvalitet som håller. Sen visst ibland gör man rena fynd ( köpte någon gång Stübbentyglar för 100 spänn som dessutom matchade tränset ). Men näää åker inte på tävlingar för att shoppa i första hand utan för att titta på tävlingarna. Dessutom visst finns det ridsportsaffärer där jag bor men vissa handlar jag inte om det inte är absolut kris.
Det är kanske det som skiljer barn från vuxna ;)?
Och har man som vuxen råd kanske man vill lägga pengarna på nåt som gör sina barn glada?
Jag (27år gammal) Lägger ner mkt pengar på hästen och dess utrustning, visst har inte barn och ska inte ha heller så då har man andra prioriteringar kanske. Men det enda event jag besöker och detta med glädje, är Falsterbo Horseshow, är en tradition jag och min syster har sedan 7 år tillbaka och där går åt ett par 1000-lappar på utrustning. Jag gillar att spöka ut min dressyrhäst i diverse outfits, (schabrak med matchande lindor) och då nästan uteslutande från Eskadron. Men annars handlar shoppingen mest på hur bra fynd kan jag göra och sen även att alla butikerna är samlade på plats så att man kan jämföra kvalité och priser.
Har beställt en måttanpassad sadel från Jensens till mig och hästen( bara pga att han har kooort rygg och jag bred rumpa=otroligt svårt att hitta passande sadel) och då ”måste” jag ha riktiga stigläder och inte syntet för att jag inte vill riskera att den slits i onödan, fåfängt jovisst kanske det men jag vet också att denna sadeln kommer att följa hästen resten av hans liv och då bör jag sköta den så gott det går.(går att ändra på flera sätt för att passa honom för alltid) Så njae jag tror inte enbart det har med en ålders eller mognad att göra utan också hur man är som person.
Jag kopierade min egen kommentar från M:s blogg: ”Jag skriver ner vad jag verkligen behöver på en lista. Drar runt några varv och jämför priser innan jag bestämmer mig. Helst handlar jag under någon stor hoppklass Då är det ganska lugnt. Falsterbo är min favorit, men shoppingen är sekundär. Älskar att man kan gå och titta på värmning, framridning och att sitta nära dressyrbanan och glo på många av de stora. Så att se ridningen är absolut viktigast, men lite shopping är också kul, men jag känner mig nöjdast om inget onödigt slunkit med.”
Jag tror det kan ha att göra med vilken person man är. Jag shoppade inget speciellt när jag var yngre och shoppar minimalt nu. Jag har ”ärvt” en gammal låång ridjacka av en kompis där man drar upp blixlåset både fram och bak när man sitter i sadeln sen fäster man jackan om benen. helt underbar! Den är verkligen inte snygg men funktionell. Till hästen köper jag det jag behöver och det enda jag köpt ”dyrt” är sadel och vintertäcke. vill inte ha mer än jag behöver för det får ändå inte plats i skåpet.. 😉
Jag tror man lätt luras av fyndpriser oavsett om det är på en tävling, Gekås eller rea på nätet. Jag försöker numera bara handla det jag verkligen behöver, även om det är fina saker är på rea. Hellre något dyrt med kvalitet än många saker som inte håller. Det blir också ganska klassiska inköp numera (blått, brunt, svart), då jag inte orkar hänga med i trender. 36 år.
Men trots mina intentioner köpte jag träns, tyglar och förbygel från Hubertus (som jag inte behövde!) häromdagen då det var nedsatt med 70%. Super fynd….men kom på efteråt att färgen inte matchade perfekt (newmarket vs brun… hmmm…det blir nog mörkare med tiden) och att spännerna var på utsidan av tränset…vilket jag ju heller inte gillar. Haha 🙂 Men hästen blev fin och jag betalade bara ca 500 kr för allt. Kan ju ha det i skogen om inte annat….
Na, jag brukar inte kasta grejor heller, Birgitta! Det finns ju oftast nagon ANNU aldre (!) som vill ha prylarna sa jag brukar ge bort det jag inte langre anvander, vanligen for att jag inte tycker grejen ar bra, inte for att det ar ”omodern” farg pa den! 🙂 Eller sa kan man ju alltid salja sakerna pa loppis eller ebay, om man ids (gor jag sallan, da det mesta jag inte langre vill ha inte ar vart nagot speciellt, typ gamla schabrak, benskydd, urvuxna saker, saker som skavde pa min hast men kanske inte gor det pa nagon annans, tacken som ar for stora/sma etc). Pa tavlingar och massor ser man ju ofta nya forbattrade mer praktiska saker och nya material och sant, tycker inte jag har fyndat speciellt utan mera att jag sett nagot som jag inte visste fanns eller som inte finns att kopa nan annanstans, plus att det ju ofta ar stort urval sa man kan ga och jamfora. Tycker sallan att superbilliga saker (till skillnad fran dyra marken som ar pa rea) ar varda att kopa, da de oftast inte ar lika bra kvalitet eller lika snygga. Fast visst har jag kopt nagot enstaka sk*tbilligt tacke som visat sig vara UTMARKT, men det ar undantaget som bekraftar regeln.
Jag näns inte slänga saker men orkar inte heller annonsera ut grejer som man knappt får något för.
Förr gav jag det jag inte ville ha till ridskolehästarna, numera lägger jag det i stora stallet på vår anläggning och skriver på tavlan att folk kan ta.
Jag tycker inte heller att ”det billigaste” är värt att köpa, det stora undantaget beeing Ullared då. Fast ofta är det ju så att det som säljs där är ett bra/ bättre märke men att BARA själva priset är mycket, mycket lägre än i ”fina hästaffären”. Exempelvis Catago-skydd som man kan köpa för under halva priset.
Deras eget märke (Copperfield?) på ridbyxor tycker jag har varit helt ok liksom 9 av 10 täcken jag har köpt där.
Däremot skulle jag INTE beställa grejer från Börjes i Tingsryd tex- där får man verkligen det man betalar för (min erfarenhet)- billigt men ”skit”.
Nu är du ju rätt kategorisk 😉 Det finns faktiskt vissa saker som Börjes är bra på. Selar är en sån sak – vi köpte vår maratonsele där, och den är i alldeles utmärkt kvalitet – dock inte jättebillig, ca 8000 kr. En annan sak som vi gärna köper på Börjes är stängselmaterial, de har ett stort utbud till bra priser. Sen har inte personalen koll på sånt som motståndet i olika trådar och så, så det får man ha själv… Dessa saker finns både i katalogen och i deras butik (för mig den i Kungsbacka), och i butiken har de dessutom en hel del märkesprylar som inte finns i katalogen.
När det gäller mässhopping var det en större sak för mig när det inte fanns näthandel och utbudet i hemmabutiken var rätt litet. Då kunde jag spara på att köpa saker bara för att det var roligt att kunna välja ur ett större sortiment. Lite så funkar det när vi åker till Equitana också – där finns mycket man inte kan få tag på annars.
Fast jag räknar varken selar eller stängselmaterial till ”ryttar/ridutrustning” och det är enbart den jag har erfarenhet av och som jag diskuterar här och kring Börjes.
I ärlighetens namn var det åratal jag beställde något därifrån så mina erfarenheter kan förvisso visa inte alls stämma med verkligheten idag.