Tjenixen IGEN dressyrlovers :)!
Nu blev ni allt förvånade va´?
Det var ju inte länge sedan jag skrev till er men det var så himla kul att jag blev sugen på att göra det igen.
Berättade förresten för en hag-granne vad jag hade skrivit i förra inlägget och han bara skakade på huvudet och sa något i stil med ”wow…gosse…du är verkligen full of yourself” (ehhh…hur hade han lärt sig engelska….).
JAG tror att han bara var avundsjuk…dels för att jag kan skriva och dels för att jag är…tja…BÄST!
Hur som helst tänkte jag idag berätta om en jätterolig lek som jag har kommit på och som jag har lekt med Birgitta ett par gånger nu.
Fast hon inte fattar det så börjar leken med när hon måste oja sig över hur ”besvärlig” jag kan vara- hon berättar om min galna fullblodsmorfar och att jag kanske brås på honom och sedan följer en massa babbel om hur jag minsann har stegrat mig och hur jag kan ”bära mig åt” bla bla bla…tröttsamt tjafs if you ask me.
Och det är nu jag kommer in i leken för efter allt detta bjäbbande om att man får vara lite försiktig med mig så tar jag på mig min ”världens lydigaste dressyrhäst”-kappa och sedan så kör jag.
Vad som än begärs av mig så bara levererar jag utan att höja ett ögonbryn och jag njuter såååå av att ge Birgitta ”lång näsa”.
Så gjorde jag idag hos veterinären tex- jag bara lekte snälla-hästen heeela tiden så att Birgitta skulle få känna sig riktigt dum som berättat om mina små hyss.
JAG har i alla fall jätteroligt och hade inte Birgitta innerst inne inte varit så otroligt stolt över mig så hade hon nog bannat mig lite tror jag :).
Du verkar allt ha en räv bakom örat, Kreon. Kul läsning iallafall =)
HAHA så typiskt hästar och så står man där och ser dum ut xD ..
” .. Han brukar inte vara såhär snäll! Jag lovar!” 😉
Jamen exakt Betty :)!
Minns min första hund, schäfern Ketty.
Hon kunde lite ”trick” men ofta när man skulle visa dom för andra såg hon helt oförstående ut inför mina kommandon:)!
”Men jag lovar….hon brukar kunna….” 🙂