På tal om diskussionen om rädslor skulle jag idag vilja ställa en annan relaterad fråga:
Tycker ni att ni har ett ”säkerhetstänkande” kring ert hästeri? Kan ni ge exempel på sådant som ni i så fall räknar in där och där ni mer eller mindre medvetet tänker på just säkerheten?
Själv tror jag att jag hörde begreppet ”säkerhetstänkande” första gången för ca 25 år sedan och då av vår dåvarande ridskolechef Jana Wannius.
Detta var i samband med våra hoppträningar och Jana poängterade att vi tex skulle tänka på hur vi ”red omkring” när vi inte hoppade- vi skulle inte rida för nära varandra- eller HONOM för den delen :)- och sådana saker.
Det kändes som om detta med säkerhetstänket då var något nytt, kanske något Jana hört om/ diskuterat på högre nivå för innan kan jag som sagt inte precis minnas att vi tänkte på eller pratade särskilt mycket om säkerhet trots att jag stod uppstallad på en stor ridskola.
Numera är man mycket mer säkerhetsmedveten vilket så klart är bra på alla sätt och vis även om jag märker på mig själv att det är svårare att lära gamla hundar att sitta- särskilt som den här gamla hunden alltid har omgett sig av otroligt snälla och lätthanterade hästar.
Blev påmind om detta av NN som, då jag skulle rida en hos hennes ny häst bad mig att ha ett ”överdrivet säkerhetstänkande”- just in case.
Och det är ju så klart mycket klokt.
Har man alltså som jag varit van vid att kunna göra lite ”hur som helst” med mina egna hästar under så många år är det lätt att glömma att olyckor faktiskt kan hända på en bråkdels sekund.
Sedan vill jag påstå att det, precis som det finns lite ”halvnonchalanta” typer som jag själv som kanske inte alltid har det rätta tänket också finns de med ett faktiskt ÖVERDRIVET säkerhetstänkande.
Dessa personer har kanske råkat ut för någon form av trauma och tycker sig sedan se faror i alla buskar och det kan också vara lite väl jobbigt, både för dom själva och omgivningen.
Så lagom är nog bäst gissar jag- att tänka på säkerheten ja men inte att överdramaisera varenda liten situation och ALLTID tro det värsta. Fast det ÄR svår det där….
Jag har nog haft ett visst mått av säkerhetstänkande från gammelpållans tid.
Detta då hon väldigt lätt råkade i panik. Hon hade en historia av misshandel bakom sig så det kanske inte var så konstigt.
Men när jag verkligen fick träna upp mitt inbyggda säkerhetstänk, det var när pållen föddes. En ursnabb virvelvind till hingstunge.
Då han kastrerades vid 2,5 års ålder – och innan dess var som en häftapparat – fick man verkligen träna upp uppmärksamheten.( F ö var han jättesnäll som hingst).
Han är nog den häst som lärt mig mest, speciellt att läsa av hästen ”framför”, dvs inse vad som ska komma innan det kommer….
Tidigare har jag då haft tre ston som varit som hundhästar-framförallt gammelpållan – men den här grabben har fortfarande en hel del hingstbeteende kvar med allt vad det innebär.
Rie
Rie
Mina döttrar gick på ponnyridskola när de var små. Ridläraren där, var mycket duktig på säkerhetstänkandet. Senare, när det blev dags för grönt kort, så igen, hamnade vi på en mycket grundlig säkerhetskurs.
Så bägge mina flickor, 18 och 20, är jätteduktiga på att analysera farorna. tex. alltid handskar,rejäla skor och hjälm, när man lastar.
Jag är nog tyvärr lite halvnonchalant sådär. Dels beroende på uppväxt på ridskolor med obefintligt säkerhetstänk, dels pga (eller tack vare?) väldigt snälla hästar. Tilly är ju den som jag skadat mig mest med, men ingen av gångerna har det berott på bristande säkerhetstänk från min sida.
Tilly är lite… MYCKET mer av ett sto i både hantering och humör, och alltså tvingas jag vara mer på min vakt när det gäller henne, men jag är förmodligen ändå inte tillräckligt försiktig. Lastar inte med hjälm osv. Däremot rider jag ju med både väst och rem.
Tänkte på just det här igår kväll när jag satt mellan hennes ben och plockade äckliga flugägg att man är väldigt oskyddad som ryttare och hästägare, och att det är slump, tur och vänliga hästar som räddar en många gånger.
Säkerhetstänkande har man väl hela tiden ?? ;o)
mer eller mindre i alla fall. Det är ju onödigt att ställa grepar, skottkärror o dylikt i stallgången där man ska ha hästar.
Som ovan skrev att ha handsjkar så man inte ”bränner” sönder händerna om hästen drar. Stålhätta, HJÄLM vid ALL ridning! Fattar inte att det blivit så poppis att rida utan hjälm, man kan alltså inte träffat någon som fått men för livet av fallskada??!! Ingen rolig syn att se dom ligga som ”en grönsak” i sängen efter en olycka:(
Det är STORA djur vi håller på med, det är väl ändå lite dumt att inte ha säkerhetstänk i sin dagliga hobby. Man kan ju lägga pengar på annat än vet räkningar, oturen är ÄNDÅ ifatt en ibland FAST man försöker undvika mycket.
Jag tycker det är dåligt av NN att hon låter dig rida kundernas hästar. Kunden har ju lämnat sin häst hos NN för utbildning av just NN och inte en massa andra personer. Jag har en vän som haft sin häst hos NN för utbildning och det var inte många gånger som just NN själv red hästen..
Ett tips till dig Anonym:
Fäll inte förhastade omdömen om sådant du inte har en aning om.
Just denna specifika häst är ägaren VÄL medveten om att jag har ridit och kommer att rida igen.
I övrigt har NN flera egna hästar (som hon ÄGER) och då är det ju upp till henne vem som rider på dessa.