Med risk för att verka tjatig (men man ska ju vara ärlig) så var även dagens dressyrpass ett härligt sådant, dock med några små ”missöden” :).
När Christina bad mig att börja med att visa några skänkelvikningar satte jag skänklarna i Kreon som genast sa ”nähä du…så gör du INTE”.
Jag förstod faktiskt först inte varför han i stället för att gå åt sidan skickade ut ett surt bakben men insåg tack och lov sedan att jag faktiskt red som ”Birgitta 6 år försöker få fart på sin 400-kilos ponny Lat-Olle”- min sidförande skänkel satt nog näst intill fastborrad i Kreons ljumske och så kan man givetvis inte göra!
När jag nästa gång bara TÄNKTE ”dra bak skänkeln LITE- inte 15 meter” så flöt skänkelvikningarna på hur bra som helst.
Jag måste helt enkelt ha fått någon gammal flashback från Archie-tiden då man behövde en borrmaskin för att borra in skänkeln och för att därefter KANSKE få ett mikroskopiskt steg i sidled. Gud vad han hade svårt för att lära sig att gå åt sidan!!!! Enda hästen jag fått betyget 1 på en skänkelvikning när jag tävlat….det säger väl allt!
Även i den vänstra galoppen hade Kreon lite åsikter kring om han verkligen skulle vara rak – i den högra galoppen galopperar han numera så rakt att man hade kunnat använda hans kropp som ett vattenpass.
Efter lite jobb tänkandes både vänster öppna och förvänd sluta så hamnade bakbenen rakt under kroppen och yttertygeln togs som den skulle.
Annars flöt träningen på fint och jag imponerade faktiskt på Christina genom att visa ”riktiga” bakdelsvändningar- inte de extremt konstiga embryon vi lyckats få ihop på föregående träningar. Väldigt kul!
